Reflektion över en dag av dragkamp mellan hopp och förtvivlan

Vissa dagar innehåller en salig blandning av positiva och negativa nyheter, himmel och helvete, hopp och förtvivlan.

Kristianstadsbladet skriver om byggboom i Åhus och Yngsjö och det är privata entreprenörer som är byggherrar. För bara några år sedan var det nästan bara det kommunala bostadsbolaget som byggde men nu kommer privata intressen in och den vändningen är efterlängtad. Det är ett tecken på framtidstro, att man vågar satsa här i denna delen av Skåne.

Samtidigt har avtalsrörelsen 2017 rullat igång så sakteliga och avtalsyrkanden har växlats med fackförbunden inom byggsektorn. En god ton präglar förloppet hittills – även på sociala medier – och det är faktiskt väldigt skönt. Ordning och reda, en bransch med sund konkurrens och konkurrens på lika villkor präglar intentionerna.

Låt oss nu hoppas att detta leder till kollektivavtal som är enkla, moderna och så attraktiva att företag ser kollektivavtalen som en konkurrensfördel och en viktig kugge i att driva verksamhet inom byggsektorn. Kollektivavtal som skall underlätta medarbetarrelationerna och vara fria från de alltför komplicerade formuleringar vi har idag i vissa kollektivavtal. Vi behöver bra kollektivavtal som företag frivilligt kommer teckna för att klara av byggboomen och få tillväxt och inflyttning.

So far so good. Sedan finns det elefanter i rummet – eller rättare sagt en stor elefant och flera små. Trump kör ut CNN ur Vita Huset, tre namngivna svenska medborgare utpekas som missionärer för spridning av sunkig extremhögerpropaganda från USA. Till råga på allt flirtar M på ett desperat sätt med SD men inser sitt misstag och försöker avleda uppmärksamheten med att vilja lägga ned arbetsförmedlingen.

Skönt dagens informationsinhämtning avslutades med en sista läsning av Christer Nylanders tweet att Liberalerna ökar sitt medlemsantal. Valet 2018 rycker närmare och det valet blir nog en större vattendelare än vi anar då det gäller vilket samhälle vi vill ha.