Det är lätt
att vardagen kan kännas monoton i dessa tider av distansarbete från hemmet.
Likt en munk under medeltiden i sin cell skrivandes vackra bokstäver på
pergament, sitter vi i våra hem med pergamentet utbytt mot en skärm och bokstäverna
mot tangenter. Ser jag någon människa ”live”
i en arbetssituation så undrar jag vart den runda ringen runt huvudet är eller den
vackra bakgrunden som läggs upp i teams.
Det är ju
inte utan att man förfaller lite. Förra veckan var jag samtalsledare på ett evenemang
som sedan lades ut på en offentlig hemsida. Upptäcker mig själv sitta i IFK
Kristianstads matchtröja som jag säkert nu burit en månad – effektiv tid
räknat. Idag har jag fallit ytterligare då jag bytt ut den tröjan mot en vit, undertröja
(modern variant av nätbrynja). Med en öl i handen så hade bilden av Onslow i
serien ”Skenet bedrar” infunnit sig på näthinnan.
I slutet av
denna vecka accelererade tillvaron med att IF Metall och Kommunal gör revolution
i LO Borgen och komma överens med PTK och Svenskt Näringsliv i LAS
förhandlingarna. Andra förbund reagerade likt sura barn som precis blivit
snuvade på lördagsgodiset. Polarisering som affärsidé kommer spontant upp som
en tanke då människor som säger sig arbeta mot ett klassamhälle öppet tar
ställning för att markera dess existens och förstärka den polarisering mellan
människor klassdiskussioner innebär.
I rikspress
kunde vi i veckan läsa om att det vore en bra idé att slå samman traditionella ”Arbetarfack”
med ”Tjänstemannafack” som till exempel Dagens Nyheter skrev om i artikeln om att IF Metall och Unionen borde kunna verka som ett fackförbund. En mycket bra idé så att vi kan sluta
skilja på tjänstemän och arbetare och helt enkelt bli medarbetare.
Jag skall
kasta in den brandfacklan i lämpligt sammanhang med lämpligt sällskap den
kommande veckan och ta klasskämparna på pulsen lite.
Det sägs att
LAS-avtalet var det största händelsen sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 och har
inte den Svenska Arbetsmarknadsmodellen utvecklats mer på 82 år så återstår
mycket arbete till en modern arbetsmarknad och en avveckling av de
traditionella benämningarna ”Arbetare och Tjänstemän” är en bra start.
En Lag om Anställningsskydd
anpassad till en modern arbetsmarknad med sänkta trösklar in på arbetsmarknaden
kan lösa många knutar för att öka antalet självförsörjande i landet.
Reaktionen lär
säkert inte vänta från sig från fackförbund med en konservativ syn på
människors tillhörighet. Själv förväntar jag mig att bemötas för den jag är och
inte på grund av att någon vill bedöma mig kollektivt – i klump.
Det var inte
mer än 10 år sedan seriösa företag hade mer rädsla än respekt för vissa fack
varav speciellt ett hade kollektivavtalet som hot och inte möjlighet.
Den verkligt
stora händelsen är självklart den anrika klubben Degerfors IF,s avancemang till
Allsvenskan – fotbollens finrum. Känslan är hissnande och det var omöjligt att
hålla tillbaka tårarna. Jag minns förra gången man avancerade upp till Allsvenskan.
Först förlust mot Djurgården på Stockholmsstadion och sedan vinst hemma. Man
avancerade då Degerfors hade gjort flest mål på bortaplan i detta kval.
Jag bodde i
Stockholm vid denna tidpunkt och får glädjen att se två klassiska lag möta
varann på Söderstadion, Hammarby och Degerfors. Det blev även ett klassiskt
möte på Restaurang Kvarnen på Södermalm mellan mig i Degerfors halsduk och ett
par hundra ”Bajenfans”.
Jag pluggade
vid Stockholms Universitet och en kursare där tyckte vi skulle ta en öl
innan matchen på detta etablissemang.
- Ta pååå dig en Deeegerforshalsduuuk så ses vi
å kvaaaaarnen, sa han
- Självklart, svarade jag som naiv glesbygdsbo
som hamnat i storstan och knapp tagit av mig folkdräkten.
Mötet blev hjärtligt
och så många gratisöl har jag inte fått varken före eller efter. Jag tror inte
jag skall testa samma sak i Malmö till våren. Men i och för sig ingen risk –
Kvarnen finns ju inte i Malmö så det får bli på Lilla Torg istället…
Första gången
jag besökta Stora Valla – Degerfors IF,s hemma arena – sprang jag fortfarande
omkring i sjömanskostym och äppelknyckarbyxor. Man spelade då i division 3 men
jag brydde mig inte så mycket. Lyssnade mer på hejaramsorna och tittade på storögt
publiken.
Imponerande
att både jultomten och danska flaggan fått sin färgkombination av denna klubb ”Rövitt”.
Degerfors IF
är inte bara en klassisk klubb från en liten ort i Värmland. Det är den finaste
fotbollskultur av Europeisk status. Från ungraren Istvan Wampetits som tog sig
an laget på 40- talet till profiler som Gunnar Nordahl, Ralf Edström och
Andreas Andersson. ”Välkommen till offensiva Degerfors, här gör vi stål och
finfina fotbollsspelare” kunde man vid något tillfälle läsa i den lokala
tidningen.
Dags att
kavla upp ärmarna inför en ny arbetsvecka men med pågående veckas händelser i
bagaget motas eventuellt förekommande söndagsångest effektivt.