måndag 5 april 2021

Denna påskhelg har ägnats till att läsa ikapp en del böcker och tidskrifter jag inte riktigt hunnit med under denna vinter och tidiga vår. 
Jag brukar tillbringa en del tid på sociala medier, facebook, twitter, linkedin osv men tagit det lite lugnare med det denna helg.
De flesta av er vet att jag är politiskt engagerad i liberalerna och de senaste veckornas upptrissade debattklimat i sociala medier avseende partiets vägval har fått mig att avstå från läsning i vanlig omfattning där några dagar och istället ägnat mig åt mer uppbygglig litteratur. Det hårdnande debattklimatet på sociala medier är inget som är unikt för Liberalerna under debatterna om partiets vägval utan är en generell företeelse och handlar mycket om de speciella förutsättningar som debatterande på sociala medier ger. 

För att hämta ny kraft gör jag som min gamle farfar och hämtar inspiration från, som han sa: "Di gamle värmlänningera".
Kommunikation är svårt och redan Gustaf Fröding funderade en del över detta problem i en av sina dikter - Dumt Fôlk

"Å gubevars för dumt fôlk!
Att en annan, sôm ingen lärdom har, int allti ä sôm en ska, d’ä inga unner, men når di, sôm ska va för mer, int ä klar i bokstaveringskônsta en gang, d’ä lett.
Te äxämpel dä va en söndasmôra, sôm ja geck å spanklér på landsvägen. Da kommer dä en harrkär gånass mä glasyger för yga, å smal å vesen va’n, tocken sôm tocker ä.
”Gudagen, min goda man”, sa’n. ”Vet han, vart ja ska gå för te komma te prästgårn”, töckte’n.
”Håja, nock vet ja dä”, sa ja. ”D’ä inga kônst te komm dit. Når han ha gått ett litt stöck länger, kommer han te en väg te vänster, men den ska’n int gå, utta bar fortsätt, tess han kommer te näst vägskel, där dä tar å te höger, där ska’n gå.”
”Mä se”, sa harrkärsillänne å såg fundersam ut, änna sôm dä int skull var klar grejer. ”Mä se, inte te vänster, men te höger. Nå vidare da.”
”Jo, når’n da ha gått ett stöck te, så kommer’n te e å, å i åa ä e ö.”
”Vasa”, sa’n.
”Å i åa ä e ö”, sa ja.
”Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?” sa’n.
”D’ä e å, vett ja”, skrek ja, för ja ble rasen, ”å i åa ä e ö, hörer han lite, d’ä e å, å i åa ä e ö.”
”A, o, ö”, sa’n, å dämme geck’en.
Jo, den va nôe te dum den."

En snabb genomläsning uppmärksammar mig på att jag i mina mest exalterade stunder kan hemfalla åt dialektala ordsvärmar men nu är jag redo för ny arbetsvecka och sociala medier igen!





torsdag 31 december 2020

Gott Nytt År!




Nyårsafton igen! Alltid en speciell känsla i kroppen. NU ska vi ta tag i saker! NU skall det ges nyårslöften! Men nej, jag passar det i år. Med åren lär man sig att de löften man avger på nyårsafton bryts redan före trettondagsafton.
Jag ser kommande år i annat sken. Ett år då vi kanske kommer tillbaka till liknande rutiner som vi är vana vid. Att mötas, prata och umgås i våra vanliga sammanhang. Men å andra sidan har i alla fall jag lärt mig mycket om mig själv detta år. Hur jag fungerar, tänker och vilka erfarenheter jag har med mig.

Där jag växte upp fanns aldrig risk att råka ut för trängsel, 600 invånare i en socken på 80 kvadratkilometer ger ganska mycket space. Alltför mycket space och allt för långt från närmsta större stad för en tonåring som ville ha rajtan tajtan men bra space för att ge erfarenheter till ett liv med ransonerad kontakt med människor.
Lägger vi därtill att jag hade turen att ha alla mor- och farföräldrar i livet länge, så fick jag med mig ett väldigt långt tidsperspektiv. Min morfar avled då jag var 23 års ålder och min mormor som nästan blev 101 år då jag var 48 år så gav det ett perspektiv på nästan 150 år med deras berättelser om gångna tider och deras föräldrar.
Med andra ord ett år med ransonerat umgänge ser jag för min del som en flugskit på väggen. Vad jag däremot inte ser som en flugskit på väggen är det lidande pandemin ställer till och hur dåligt förberedda vi var på det inträffade.
Det jag även fick med mig hemifrån var man hade tur om allt gick bra men den förmodade gången var att allt skulle gå åt pipan. Det finns även ett tungsinne i Värmland som få känner till. En tendens att ta tag i fötterna på varann och dra ner den som försökte klättra över väggen.
Jag passar väldigt dåligt i sådant tänk då jag har en optimistisk syn på livet. Året har även inneburit mindre resande så jag fått tid att tänka och utnyttja den potentialen och inte hela tiden slå på volley. 
Besluten blir bättre, tanken klarare och sinnena skärps.
Jag har lärt mig uppskatta min vardag på annat vis. Min hemstad - alltså Kristianstad. Jag strosade runt en stund i staden idag och hamnade i vår vackra kyrka, Heliga Trefaldighet. Tänk att vi har en av nordens vackraste renässansbyggnader här. Den står sig väl i konkurrensen med till exempel Rosenborgs Slott i Köpenhamn och Börsen i samma stad.


Jag har alltid tyckt om att besöka kyrkor. Inte beroende på någon typ av tro men arkitekturen, det tidläsa samt känslan av att befinna sig överallt och ingenstans samtidigt. Även om jag som sagt inte är troende i bemärkelsen kristen eller annat så är det ändå kristendom i samverkan med grekisk och romersk demokrati som format den värld vi lever i idag. Tanken ger denna känsla av rymd, tidlöshet och frånvaro av geografi. Jag är inte i Kristianstad, inte i Skåne, jag är i Kyrkan som är en fristad för människans behov av att pinka in revir överallt.

Heliga trefaldighet fanns då Svenskarna belägrade Kristianstad 1677 och såg de umbäranden invånarna fick utstå. Således fans den även till under stridigheterna 1710. En hisnande tanke kom över mig. En av mina anfäder var Ryttmästare i Lovregementet till häst under stridigheterna i Skåne som avslutades med slaget vid Helsingborg 1710. Livregementet till häst var innan marschen mot Helsingborg förlagt till Östra Göinge och Gärds Härad. Kanske var han här. Även hans son var i samma regemente.

Det gäller att bevara det gamla och hänga med i det nya. Kristianstad måste ta med sig sin historia samtidigt som placeringen som Skånes fjärde största stad måste bevakas. det är en utmaning för framtiden.

2020 har till viss del präglats av en skrämmande aggressivitet avseende utvecklingen av Kristianstad. Vi människor är kanske sådana i grunden och de sidorna kommer i så fall fram hos en del av oss i tider av förändring och utveckling. Men hur tänker man anta utmaningen att bevara det gamla in i det nya. Antagligen inte alls, 50-talet som de flesta av dem aldrig ens upplevt hägrar istället som ett nirvana framför dem. Jag vill absolut inte ha ett 50-tal tillbaka med de värderingar som antagligen fanns då. Jag anar de var ganska sunkiga. 


Nu är det dags att avsluta bokslutet för 2020. Vid bokslutet 2021 hoppas jag på en pandemifri värld. Liberalerna över 4% spärren, Sund konkurrens i en säker byggbransch med ett modernt lönesystem samt Vittsjö i Champions League. MEN framförallt att vi alla har hälsan. Resten är detaljer och jag försöka undvika detaljer.

Gott Nytt År till er alla!





söndag 6 december 2020

Förändringens vindar i rövitt sken!




Det är lätt att vardagen kan kännas monoton i dessa tider av distansarbete från hemmet. Likt en munk under medeltiden i sin cell skrivandes vackra bokstäver på pergament, sitter vi i våra hem med pergamentet utbytt mot en skärm och bokstäverna mot tangenter.  Ser jag någon människa ”live” i en arbetssituation så undrar jag vart den runda ringen runt huvudet är eller den vackra bakgrunden som läggs upp i teams. 




Det är ju inte utan att man förfaller lite. Förra veckan var jag samtalsledare på ett evenemang som sedan lades ut på en offentlig hemsida. Upptäcker mig själv sitta i IFK Kristianstads matchtröja som jag säkert nu burit en månad – effektiv tid räknat. Idag har jag fallit ytterligare då jag bytt ut den tröjan mot en vit, undertröja (modern variant av nätbrynja). Med en öl i handen så hade bilden av Onslow i serien ”Skenet bedrar” infunnit sig på näthinnan.


                                    


I slutet av denna vecka accelererade tillvaron med att IF Metall och Kommunal gör revolution i LO Borgen och komma överens med PTK och Svenskt Näringsliv i LAS förhandlingarna. Andra förbund reagerade likt sura barn som precis blivit snuvade på lördagsgodiset. Polarisering som affärsidé kommer spontant upp som en tanke då människor som säger sig arbeta mot ett klassamhälle öppet tar ställning för att markera dess existens och förstärka den polarisering mellan människor klassdiskussioner innebär.

I rikspress kunde vi i veckan läsa om att det vore en bra idé att slå samman traditionella ”Arbetarfack” med ”Tjänstemannafack” som till exempel Dagens Nyheter skrev om i artikeln om att IF Metall och Unionen borde kunna verka som ett fackförbund. En mycket bra idé så att vi kan sluta skilja på tjänstemän och arbetare och helt enkelt bli medarbetare.


                                


Jag skall kasta in den brandfacklan i lämpligt sammanhang med lämpligt sällskap den kommande veckan och ta klasskämparna på pulsen lite.

Det sägs att LAS-avtalet var det största händelsen sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 och har inte den Svenska Arbetsmarknadsmodellen utvecklats mer på 82 år så återstår mycket arbete till en modern arbetsmarknad och en avveckling av de traditionella benämningarna ”Arbetare och Tjänstemän” är en bra start.

En Lag om Anställningsskydd anpassad till en modern arbetsmarknad med sänkta trösklar in på arbetsmarknaden kan lösa många knutar för att öka antalet självförsörjande i landet.

Reaktionen lär säkert inte vänta från sig från fackförbund med en konservativ syn på människors tillhörighet. Själv förväntar jag mig att bemötas för den jag är och inte på grund av att någon vill bedöma mig kollektivt – i klump.

Det var inte mer än 10 år sedan seriösa företag hade mer rädsla än respekt för vissa fack varav speciellt ett hade kollektivavtalet som hot och inte möjlighet.

                                                    

Den verkligt stora händelsen är självklart den anrika klubben Degerfors IF,s avancemang till Allsvenskan – fotbollens finrum. Känslan är hissnande och det var omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Jag minns förra gången man avancerade upp till Allsvenskan. Först förlust mot Djurgården på Stockholmsstadion och sedan vinst hemma. Man avancerade då Degerfors hade gjort flest mål på bortaplan i detta kval.

Jag bodde i Stockholm vid denna tidpunkt och får glädjen att se två klassiska lag möta varann på Söderstadion, Hammarby och Degerfors. Det blev även ett klassiskt möte på Restaurang Kvarnen på Södermalm mellan mig i Degerfors halsduk och ett par hundra ”Bajenfans”.

Jag pluggade vid Stockholms Universitet och en kursare där tyckte vi skulle ta en öl innan matchen på detta etablissemang.

-   Ta pååå dig en Deeegerforshalsduuuk så ses vi å kvaaaaarnen, sa han

-   Självklart, svarade jag som naiv glesbygdsbo som hamnat i storstan och knapp tagit av mig folkdräkten.

Mötet blev hjärtligt och så många gratisöl har jag inte fått varken före eller efter. Jag tror inte jag skall testa samma sak i Malmö till våren. Men i och för sig ingen risk – Kvarnen finns ju inte i Malmö så det får bli på Lilla Torg istället…

Första gången jag besökta Stora Valla – Degerfors IF,s hemma arena – sprang jag fortfarande omkring i sjömanskostym och äppelknyckarbyxor. Man spelade då i division 3 men jag brydde mig inte så mycket. Lyssnade mer på hejaramsorna och tittade på storögt publiken.


Imponerande att både jultomten och danska flaggan fått sin färgkombination av denna klubb ”Rövitt”.



Degerfors IF är inte bara en klassisk klubb från en liten ort i Värmland. Det är den finaste fotbollskultur av Europeisk status. Från ungraren Istvan Wampetits som tog sig an laget på 40- talet till profiler som Gunnar Nordahl, Ralf Edström och Andreas Andersson. ”Välkommen till offensiva Degerfors, här gör vi stål och finfina fotbollsspelare” kunde man vid något tillfälle läsa i den lokala tidningen.

Dags att kavla upp ärmarna inför en ny arbetsvecka men med pågående veckas händelser i bagaget motas eventuellt  förekommande söndagsångest effektivt.

söndag 15 november 2020

"Dä där säger lu bare"


Jag sitter och tittar på Agenda och Amanda Lind intervjuas. Hon är ansvarig minister för kultur-, och idrottsfrågor. 
Vips får jag en sådan där tanke som ibland ploppar upp mitt huvud, jag väntar på att intervjuaren skall säga: - Det där säger du bara. 
Just det uttrycket "Det där säger du bara" är ett uttryck som användes och används väldigt mycket där jag är uppväxt - Värmland, ett helt underbart uttryck som drar ned byxorna på allehanda suspekta individer som på något vis skall övertyga, manipulera eller slinga sig.

Journalisten pressar Amanda Lind men hon använder sig skickligt av de olika kunskaperna hon fått genom en, antagligen gedigen mediaträning. Att genom "bryggor" skalla skaffa sig själv tid att tänka efter, byta fokus och få en fråga från intervjuaren att försvinna likt en buske i dimman på Österlen.

På värmländska blir uttrycket "dä där säger lu bare", ofta i kombination med ett ironiskt leende som visar att lyssnaren just avslöjat den som pratar - han eller hon pratar i nattmössan.

Innebörden av uttrycket är kanske en spegel av Värmlänningens unika syn på sanningshalt i en utsago. Att brodera ut, göra historien mer anpassad för mottagaren samt övertyga och sprida sitt budskap vidare.

Man utgår från sig egen syn på en berättelse och, vänder den mot den mot berättaren och avslöjar det dunkla syftet med utsagon.

"Dä där säger lu bare": En insinuation att sanningshalten är noll, att utsagon bara är för att klara sig ur en situation eller vinna en fördel. 

Jag vet inte varför tanken kom upp just när Amanda Lind blev intervjuad om stödet till idrotten men en inre röst sa till mig: "Dä där säger ho bare".

Ett användbart uttryck jag kan rekommendera att ha i bakfickan. Innehåller inget hat, ingen ilska. Bara en total ödeläggelse av motpartens argument. 



söndag 1 november 2020

Lugn helg i eftertankens tecken (döttrarna ger perspektiv).



Allhelgonahelgen är den helg på året som verkligen manar till eftertanke och även ger lugn. Speciellt detta år då vi hållit oss hemma och inte farit iväg till Värmland. Äldsta dottern Josefine är hemma från Uppsala några dagar och båda döttrarna kan ge mig en uppdaterad dos av synpunkter på klädsel och beteende.
Jossan är den som alltid lyckats befinna sig i olika centra av covid. När hon jobbade i Norra Italien kom den dit och nu när hon bor i Uppsala härjar den där och i samband med hennes visit hos oss härjar den vilt här. Det känns lite jobbigt att hon åter skall upp till covidsmittans Uppsala men om man tror att sådant stoppar Jossan så tror man fel.
Det är en fröjd att se döttrarna busa och stoja. Olivia får en  riktig boost då Jossan kommer hem. Det är ingen hit för gymnasieeleverna nu att ha skola hemifrån.Olivia går i åk 3 på gymnasiet.


Vi delar alla i familjen intresset för god mat och igår var det dags för en lördagsmiddag modell Grand Hotel. Till Jossans skräck tassar jag ut i bilen i mina mysbyxor, orange IFK Kristianstad tröja samt grön tröja. "Pappa, accepterar verkligen din arbetsgivare att du går klädd sådär, du skriver i tidningen och är lokalpolitiker, du kan inte gå klädd sådär". Jag lommar in igen, tar av mig tröjan, tar på mig en svart jacka med blixtlås och vi åker iväg till Ica Maxi. Jossan lugnar sig lite då hon tror jag kommer ha jackan stängd men det är varmt i affären och strax lyser min handbollströja i affären.
Jossan inser att hon blivit blåst men skrattar då jag säger "Jag är från landet, du skall vara glad att jag inte har en orange HellyHansen jacka istället".

Mitt sätt att koppla av är att "sunka" ner mig lite. Myskläder på och mornar utan rakhyvel. Detta går stick iväg med mina döttrar som går omkring som vandrande skyltfönster. Dock har Jossan nu ändrat stil lite. Hon vill avvika lite från den gängse stilen på Juridicum i Uppsala och istället för kjol och kavaj har hon börjat anta en stil jag kallar "Sent 70 tal á la Baader-Meinhof".


Då Covid nu sprider sig är det dags att börja stötta lokala restauranger och butiker igen och Jossans besök ger en boost åt det hela. Framför oss har nu återstående familjen på plats, jag, Ida och Olivia att öka våra värdeskapande åtgärder inom mat och dryck. Vi kommer även gynna hotellbranschen. Men en sådan kraftsamling som i våras med renoverat kök blir nog svår. Om någon vecka får vi dock tillökning på garageuppfarten...

Den lugnande novembervädret som lägger en typ av varm och skönt filt över kropp och själ får givetvis tankarna att fara iväg till presidentvalet i USA, avtalsrörelse med mera. Det får även tankarna att fara iväg till det allt mer polariserade debattklimatet där människor med dunkla baktankar vill skapa grupper som står mot varann. Dåden i Nice, Lyon och Trumpanhängarnas attack mot en buss från Bidens valkampanj är ett bra exempel.
I Sverige söker LO efter en grupp att företräda, vilsna efter att prata om en arbetarklass som snart inte finns, som få identifierar sig med försöker aggressiva grupper bland facken skapa en "vi och dom känsla utan dess like. LO,s kompisar i S har insett detta och fattar att en av deras största väljargrupper nu är tjänstemän varför man väljer att acceptera uppgörelsen avseende LAS mellan Svenskt Näringsliv och PTK (Privattjänstemannakartellen).

När jag växte upp lärde jag mig värdera vem som sa vad och varför. Genomskåda syften och bygga upp motståndskraft mot manipulation.

Jag har verkligen fört detta vidare till mina döttrar då de är skeptiska till det mesta jag säger - och gör. Jag älskar deras kritiska värdering av mina, tycker jag, knivskarpa analyser. Allmänt skeptiska ifrågasätter de, tar reda på fakta och bildar sig en egen uppfattning.

Allt är egentligen väldigt enkelt som min gamla mormor sa när hon satt i köket i Runnebol, alldeles vid stranden av sjön Skagern, när hon bläddrade i Nya Wermlandstidningen "Vad de höller på de där, å dä där tror de fölk ska tro på".

Nu skall vi skjutsa Jossan till tåget i Hässleholm, en tur för mig till Simrishamn där goda vänner köpt hus. Degerfors stormar mot allsvenskan i fotboll och Göingederby i Damallsvenskan mellan Kristianstad DFF och Vittsjö GIK.

Livet är gött trots Covid och vi får hitta glädjeämnen och kraft att stå emot fanskapet.





måndag 26 oktober 2020

Opps i did it again....

Känner återigen den djupa tillfredsställelsen av att ha hjälpt ett företag att freda sig mot beskyllningar och påhopp. 




söndag 25 oktober 2020

Söndagsfunderingar om LAS, avtalsrörelse och vem som tog mitt pålägg i kylen




I dagarna upplever vi faktiskt en av de mest omvälvande frågorna på länge i Sverige. Vi kanske inte tänker på det men att frågan över huvud taget är uppe på den politiska agendan är smått sensationellt. Jag tänker självklart på LAS, Lagen om anställningsskydd. Lika heligt som ett av de 10 budorden för påven i Rom.
Jag tillhör inte tillskyndarna av Januariöverenskommelsen men JÖKen, som den kallas, innehåller faktiskt ett och annat guldkorn.
Visserligen verkar THE BIG RED MACHINE, alltså Socialdemokraterna, hållit 2 fingrar i kors bakom ryggen då den gjordes och bara sett till maktinnehavet men upp på bordet kom Toijers utredning och parterna skulle förhandla enligt det underlaget.
S trodde att kompisen LO skulle skrämma livet ut övriga fack, samt även stödpartierna i JÖKen, men där fick de tji.
Svenskt Näringsliv gjorde en överenskommelse med PTK som även SACO hakade på. LO, som styrt Sverige i 100 år (raljerar lite - men bara lite) sade nej då man ansåg att en uppdatering av LAS förpassar oss alla till helvetet. 
Därför blev jag glad då jag läste gårdagens ledare i Dagens Industri samt uttalande av Nyamko Sabuni i samma tidning. Använd överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och PTK (Privattjänstemannakartellen) som underlag till ny lagstiftning. Då värnar vi den Svenska Modellen som varit så framgångsrik. LO lär sitta och sura och vissa fack lär bli rabiata men även bortskämda ungar måste lära sig att någon säger nej ibland.

Som ni ser så består mitt liv av väldigt många förkortningar. Det påverkar även mig som privatperson - en fråga till döttrarna om vad de gör för tillfället blir VGD (Vad Gör Du). De frågar mig vad jag gör och jag svarar ofta JÄPMS16.30. Jag Är På Möte Slutar 16.30) och de svarar med ett ? (Frågetecken).

Från LAS till avtalsrörelse är inte steget långt och jag skall inte orda så mycket om det men kan sammanfatta byggbranschens fundamentala problem mellan arbetsgivare och fack med glass. Det är nämligen så att sedan urminnes tider så gör man upp lönen på projekt över en viss storlek för respektive objekt. Vi har alltså löneförhandlingar massor med gånger ett år inom företagen. 
Det funkar så att om jag vill ge döttrarna 12 glassar för att tvätta bilen och de kräver 15 så får de bara 9 tills vi är överens. Ty så säger lagen (Kollektivavtalet). De måste ändå påbörja tvätten av bilen i uppsatt tid för att de över huvud taget skall få låna bilen, men kommer vi inte överens om antalet glassar under tiden får de i värsta fall tvätta bilen för 9 glassar och inte för 12 som jag erbjöd. De får alltså jobba får en lägre lön än jag är beredd att ge bara för att några herrar (Ja på den tiden var det bara herrar) bestämt så.

Om de bara får 9 glassar måste de förvisso tvätta bilen men den blir då ofta dåligt tvättad, kanske repad och de lägger häftstift på förarsätet.

Nåväl det där var en kort sammanfattning av fundamenta i de ofta problematiska relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagareparterna inom byggbranschen. 

Jag är inte så blyg av mig då det gäller att kritisera sådant jag anser vara fel inom byggbranschen, speciellt inte kollektivavtalet. Då och då gör jag det medialt och jösses vilket liv det blir i getingboet och självklart representerar jag ondskan själv i och med jag inte fattar det självklara med att inte kritisera facken. Jag sov antagligen på den lektionen i skolan.

Men det är klart att fackens ursprungliga tanke är god, att bevaka kollektivavtal och värna sina medlemmars rätt. Tyvärr agerar de idag som kyrkan under spanska inkvisitionen, man bevakar sina privilegier helt enkelt, sin makt. På samma sätt tänker ju även jag i arbetet för arbetsgivarna, men handlar kanske mer om att lösa alldagliga problem för företagen och att spelplanen ger en sund balans mellan parterna.

Gåtan med pålägget

Maktbalans är även viktigt inom hemmets väggar. I en familj respekterar man varann, ger varandra utrymme och värnar varandras andliga utveckling. Ibland inträffar dock händelser som gör att dessa gyllene regler åsidosätts och likt den spanska inkvisitionen på 1500-talet har jag nu påbörjat vissa förhör. Gårdagens inköpta pålägg, några bitar Ibéricoskinka från frigående spanska grisar som kalasat på ekollon och bär. Min söndagsfrukost ingick i en av mina drömmar på morgonkvisten och jag släpade mig uthungrad till köket för att inmundiga delikatesserna. Hittade inget, en tom förpackning avslöjade dock vad som hänt ...

Nåväl är inte problemen större så får man vara nöjd. 

Ser fram emot en skön söndag och som en typisk soffsittande fotbollsintresserad individ som uppskattar spelets idrottsliga fundamenta hoppas jag att Degerfors IF spelar sk….en ur Trelleborg senare idag och tar 3 viktiga poäng på vägen mot Allsvenskt kontrakt.