Inspirerad

Ibland behöver man den där sparken i arslet för att känna sig inspirerad. Speciellt nu då den skånska vintern firar triumfer i grå dysterhet -  dock med ljussken här och var som lyser upp tillvaron.
Att träffa kollegor från hela landet och höra hur det är i Umeå, Östersund, Gävle och Uppsala och alla övriga orter där vi finns representerade ger en kittlande helhetsbild av detta avlånga land.

Inspirerande föredrag om kommande avtalsrörelse, digitalisering och varumärkesvård ger verkligen en bekräftelse på att byggbranschen, som sägs vara förstockad av konservatism, kan utvecklas och förändras i takt med samtiden.

Kulturkrocken i Köpenhamn 1991 - Glesbygden möter storstan

När jag gick igenom dagens media kunde jag inte undgå att läsa om de påstått växande klyftorna mellan stad och land. Det skrivs om utarmningen av landsbygden till förmån för större och medelstora städer. Själv har jag bott i en storstad - Stockholm och bor nu i en medelstor stad - Kristianstad i ett storstadslän - Skåne. Ett storstadslän på grund av att större och medelstora städer ligger tämligen tätt. Av landsbygd har jag föga erfarenhet då jag är uppväxt i värmländsk glesbygd.

Per definition var ytan så stor i Rudskoga i relation till antalet invånare att orten hamnade inom begreppet ”glesbygd”.

Däremot fanns en närhet till Degerfors - en kommun med ett av Europas modernaste Järnverk samt ett fotbollslag som låg i allsvenskan 92-94 och bara några mil från Karlskoga med Bofors som garanterade vår säkerhet med de modernaste vapen som då kunden frambringas.

Det som hände sen är en historia då bruken och järnverken för att möta konkurrensen gjorde produktionen mindre personalintensiv samtidigt som Bofors lyckades smuggla vapen till krigförande länder så att man till slut fick avveckla verksamheten. Den avslutade kalla kriget bidrog säkert även en del till Bofors avvecklades till förmån till BAE Systems som fortsätter garantera vår säkerhet med mer avancerade vapen,

Att det smugglades vapen på nätterna visste vi ungdomar i Rudskoga - vi lade enkronor på spåret på en nedlagd järnväg som var platta och stora som femkronor veckan därpå....

Med färre i tung industri och fler som behövs i kunskapsintensiv verksamhet är självklart mindre orter på landsbygden med tung industri illa ute. Hur glesbygden mår kan vi se på mitt eget ”Sydstatsflaggeindex” ju mer sydstatsflaggor på bilar och husväggar - desto djupare ned i avfolkningsproblem och förfall.

Men är det verkligen så illa? Min egen hemort ligger på bekvämt pendlingsavstånd från Stockholm. För samma pris som en spricka i väggen i Stockholm kan du köpa en Herrgård i Östra Värmland. 

Jag tror det definitivt finns en framtid för lands- och glesbygd så fort fördomarna om hur befolkningen skiljer sig år mellan stad och land. Dessa fördomar är bara övervintrad gammal byamentalitet. 

När jag växte upp fanns inställningen att Rudskogabor var snåla och Degerforsare kaxiga - och därför skulle invånare i båda orter hålla sig borta från till exempel fester på respektive ort.

Men även inom den befolkningsglesa byn Rudskoga fanns samma attityd,  Väglösabor var illitterata och Runnebolare lata. Därför skulle självklart invånare från resp. orter ha spö om de befann sig på fel plats på fel tid.

Jag själv tog med med denna byamentalitet som 22 - åring och mitt första besök i Köpenhamn. Som avslutning på kursen i statskunskap följde att besök i Köpenhamn och folketinget. I Köpenhamn var ölen billig, kunde köpas i vanliga livsmedelsbutiker och drickas öppet. Detta innebar att alla Svenskar födda norr om Loshult och Båstad drack sin öl på gatan med armen i rät vinkel för att visa att i Danmark fick man minsann dricka öppet. Vad vi svenskar födda norr om Loshult och Båstad inte tänkte på var att det bara var människor födda norr om dessa orter som drack så utstuderat öppet och hämningslöst visade att här drack vi minsann starköl på gatan.

Norr om dessa orter visste vi ju minsann även att danskar var si och så vilket mynnade ut i att en man på 22 år från Rudskoga i Värmland ville utmana lite extra - han hade ju hört hur danskar var. 

Köpenhamn var lika med Sam,s bar på ströget och väl där inne blev denne man blixtförälskad i en danska som han ville imponera på med att snyta sig i danska flaggan. Det hade nog gått vägen om inte idén med att snyta sig i danska flaggan uppkommit under rusets frambringande av lysande intellekt.

Nåväl - stora delar av debatten om kampen mellan stad och land är en modern form av byamentalitet. Stad och land och framförallt glesbygd har all anledning av dra nytta av de olika förutsättningarna och livsmiljöerna. Bygg ut infrastrukturen och övriga möjligheter att arbeta på distans så är vi nog där.

Tänk på hur det gick för den unge värmlänningen på besök i Köpenhamn som hamnade på sjukhus och fick sys här och där på grund av fördomar mot den lokala befolkningen.

Snart skall julen dansas ut eller?

 Julhelgerna lider mot sitt slut och det är dags att börja inse att julmyset för denna gång börjar lida mot sitt slut. Myset runt jul står i skarp kontrast till iskylan som tränger in i rummet då ytterdörren mot verkligheten sakta öppnas.
Tända ljus, gröt, skinka, sill och granens dova doft av skog försätter oss i en magisk stämning där vi känner kontakt med något uråldrigt. Kristendom i förening med äldre religion bildar en känsla av kontakt med gångna tider och vi anstränger oss till det yttersta till att få julhelgerna att efterlikna den stämning som ges i dikten "Tomten" av Viktor Rudberg.

Snart dags att öppna dörren mot världen och lämna myset bakom sig men åsynen av rubriker liknande "Så blir börsåret 2020" samt "raketer mot Bagdad" får mig att backa tillbaka, stänga dörren, låta granen vara klädd och kvar och njuta några dagar till - helst till midsommar.

Men så får man den där iakttagelsen av en klok människa som gör tillvaron så lätt - "Du står här och tror att du kan rädda hela världen". Plötsligt inser jag att det varken gör till eller från om jag går ut i kylan nu och fortsätter njuta av tillvaron efter att julen dansats ut. Jag tror dock jag väntar några dar till med att dansa ut julen - just in case -  men glömmer inte att njuta av tillvaron även efter myset.