Jag satt uppe sent igår kväll och strax efter 23 kom döttrarna upp då de hört skott. Det var ett automatvapen de hört. Jag satt själv i köket som ligger åt motsatt håll varifrån skotten kom så jag hörde inget. Döttrarnas sovrum ligger dock rakt mot området där skotten föll.
Det första jag läser på nätet nu på morgonen är att en 25 årig man sköts till döds inatt. Jag vet inte exakt men av rapporteringen handlar det om några hundra meter från mitt hem. Enligt min äldsta dotter var det en salva på 5-10 skott.
Frustrationen som faller över mig är oerhörd. Min omedelbara tanke är att skotten mycket väl skulle kunna ha haft ödestiger verkan på det avstånd varifrån mitt hem ligger från brottsplatsen. Alla som gjort värnplikten eller jagat i skog och mark vet vad ett vådaskott innebär.
Den andra tanken gick till mordoffret och människor runt omkring. Min yngsta dotter sa något så klokt imorse. ”Vet de där människorna som skjuter hur många människor som påverkas av att de skjuter”.
Så klokt sagt.
Sådan klokhet ger hopp. En generation som tänker växer upp och kanske kan åtgärda det samhälle som på något vis hamnat snett.
Nu kommer politiska poänger att plockas, extremhögern kommer skylla på invandring, vänstern kommer skylla på klyftor medan det som hänt är att en människa skjutits ihjäl av människor med noll respekt för livet.
Som ett självspelande piano kommer nu olika sidor uttrycka sina inövade fraser medan det som måste ske är att ge kriminaliteten en rejäl känga.
Jag ställer ofta bilen på parkeringen i Tivoliparken. Det finns alltid plats där. Inte många människor rör sig på platsen. Det jag lägger märke till är olika former av aktiviteter som pågår. Handel, byte av varor. Jag vet att min personlighet inte är fullt hälsosam för min egen säkerhet ibland men jag brukar stanna och glo på dem, ibland fråga vad de pysslar med.
Svaret blir arga blickar, trotsiga blickar. ”Kom inte hit och stör, gå iväg till ditt jävla kontor”, kan jag läsa i deras minspel.
Vi måste inse att det bildats livsfarliga subkulturer i vårt samhälle. Jag hör ofta byggföretag uppge problem då de utför arbete i områden med utbredd kriminalitet. Man ”stör” den verksamhet som de kriminella ägnar sig åt vilket medfört hot mot de som arbetar i byggföretag som arbetar på sådana platser där gängkriminalitet är utbredd.
Vad vi borde göra är att störa deras förbannade verksamhet mycket mer.
Inatt kunde skotten mycket väl kommit in i våra hus. 5-10 skott från automatvapen på 3-400 meters håll är oregerliga projektiler med dödlig verkan. Inatt blev människa mördad och många många fler riskerade att skadas - eller dödas av vådaskott.
Återigen måste vi våga visa närvaro i de områden där gäng håller på att ta över. Jag är tveksam till att detta kommer ske. Istället börjar nog många med mig att noga studera sidorna på hemnet istället eller titta i huskataloger och leta tomter.
Ska man fly eller stanna kvar i någon typ av trots? Mina tankar går till kloka ord jag hörde under en fotbollsmatch på Stora Valla i Degerfors. Degerfors låg under mot Brage och då säger an av spelarna i Degerfors högt ”Nu tar vi i och hjälper varann”.
Inatt kom det lågintensiva kriget som pågår i Kristianstad för nära - nu tar vi i och hjälper varan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar