Den stora chocken...35 år sedan jag gick ut 9 an!

Igår morse då jag körde till kontoret noterade jag att det kom ungdomar i lustiga kläder på väg till en av högstadieskolorna i närheten.
Några var klädda till älvor och ett gäng till Mario Brothers. Jag tänkte på hur mycket möda de lagt ned på sim utstyrsel. Under dagen klarnade bilden - det var nior som skulle ta "spexfoton" infor sin avslutning i årskurs 9 och ett fruktansvärt scenario byggdes upp framför mig - det var 35 år sedan jag själv slutade årskurs 9!
35 år sedan.… herregud vad åren går snabbt. Som 16 åring och med avslutad skolplikt gick jag ut på en spännande stig i livet - rakt in i tryggheten på 3 årig samhällsvetenskaplig linje på Brogårdsskolan i Kristinehamn.
35 år sedan... 35 år sedan... kan knappt tänka mig tillbaka. Det är vid fasta hållpunkter i tillvaron som skolavslutningar som det ges perspektiv på att åren går. Skolavslutningar - denna glädjens tid full av framtidshopp - även om det alltid står någon med en svart skylt där gula bokstäver bildar ord som säger hur svårt allt kommer bli.

Trots att coronapandemin till hälften dragit ned persiennerna över student och andra skolavslutningar lyser glädje och hopp ur dessa unga människors ögon och även jag fylls av glädje tack tills jag slår upp dagens industri som garanterar att allt snart går åt helvete.

Men även om det är 35 år sedan jag gick ur nian så gör jag ännu dagligen nya erfarenheter. Idag gjorde jag som 51 åring premiär på IKEA. Visserligen ätit lunch innan men inte "kört det skarpa varvet" och handlat. Jag började inse tjusningen vilket slutade med 2 stora palmer samt elektronisk utrustning i vagnen. De stora blommorna skymde sikten framför vagnen men förutom att jag råkade köra på en tant i 80 årsåldern med den (jag bad om ursäkt och hon nickade uppskattande) inträffade inga större missöden innan jag skulle betala och det visade sig att jag glömt tillbehör till de krukor som tillhörde palmerna.

Familjen undrade om jag blivit sjuk som tillbringade all denna tid på IKEA och de är fortfarande lite avvaktande inför mitt beteende men jag börjar skönja en glädje hos dem att jag faktiskt handlat på IKEA vid mina sinnens fulla bruk.

Det blev heller ingen ryktesspridning på gatan som var fallet då jag köpte ny cykel för ca 15 år sedan. Någon trodde jag var utbränd och någon annan att polisen tagit mitt körkort.... när mitt enda syfte var att börja cykla...

Jag har även denna vår åkt stadsbuss vilket för mig som kommandes från värmlands glesbygd är att jämställa med att kliva in i en rymdfärja. Väldigt osäker och försynt skulle jag kliva på men min rädsla förbyttes i skratt då chauffören stoppade mig från att gå på fram och istället hänvisade till att "Påsättning sker bak i bussen".

Jag blev väldigt förvånad men ansåg det var bäst att göra som chauffören sa. Det där med "Påsättning bak i bussen" verkade dock vara en grej som chaufförerna skämtade om får det hände inget mer spännande än att jag tappade min telefon och letade under sätena halva bussturen.

Man lär så länge man lever och det har den där pojken som var 16 år 1985 lärt sig. Så mycket spännande ungdomarna utklädda till Mario Brothers och Älvor nu har framför sig!

Jag tror heller inte att de kommer gå mot undergången även arbetsrätten moderniseras, om Arbetsmiljöverket får mer resurser så att man slipper lägga ut verksamheten till facken på entreprenad eller ser över hyresregleringen. Jag tror faktiskt tvärtom - framtiden blir ljusare om någon rör om i den gamla maktstrukturen.

Nu skall denna gamle man gå och sova - Natti!