Gott Nytt År!

Nyårsafton igen! Alltid en speciell känsla i kroppen. NU ska vi ta tag i saker! NU skall det ges nyårslöften! Men nej, jag passar det i år. Med åren lär man sig att de löften man avger på nyårsafton bryts redan före trettondagsafton.

Jag ser kommande år i annat sken. Ett år då vi kanske kommer tillbaka till liknande rutiner som vi är vana vid. Att mötas, prata och umgås i våra vanliga sammanhang. Men å andra sidan har i alla fall jag lärt mig mycket om mig själv detta år. Hur jag fungerar, tänker och vilka erfarenheter jag har med mig.

Där jag växte upp fanns aldrig risk att råka ut för trängsel, 600 invånare i en socken på 80 kvadratkilometer ger ganska mycket space. Alltför mycket space och allt för långt från närmsta större stad för en tonåring som ville ha rajtan tajtan men bra space för att ge erfarenheter till ett liv med ransonerad kontakt med människor.

Lägger vi därtill att jag hade turen att ha alla mor- och farföräldrar i livet länge, så fick jag med mig ett väldigt långt tidsperspektiv. Min morfar avled då jag var 23 års ålder och min mormor som nästan blev 101 år då jag var 48 år så gav det ett perspektiv på nästan 150 år med deras berättelser om gångna tider och deras föräldrar.

Med andra ord ett år med ransonerat umgänge ser jag för min del som en flugskit på väggen. Vad jag däremot inte ser som en flugskit på väggen är det lidande pandemin ställer till och hur dåligt förberedda vi var på det inträffade.

Det jag även fick med mig hemifrån var man hade tur om allt gick bra men den förmodade gången var att allt skulle gå åt pipan. Det finns även ett tungsinne i Värmland som få känner till. En tendens att ta tag i fötterna på varann och dra ner den som försökte klättra över väggen.

Jag passar väldigt dåligt i sådant tänk då jag har en optimistisk syn på livet. Året har även inneburit mindre resande så jag fått tid att tänka och utnyttja den potentialen och inte hela tiden slå på volley. 

Besluten blir bättre, tanken klarare och sinnena skärps.

Jag har lärt mig uppskatta min vardag på annat vis. Min hemstad - alltså Kristianstad. Jag strosade runt en stund i staden idag och hamnade i vår vackra kyrka, Heliga Trefaldighet. Tänk att vi har en av nordens vackraste renässansbyggnader här. Den står sig väl i konkurrensen med till exempel Rosenborgs Slott i Köpenhamn och Börsen i samma stad.

Jag har alltid tyckt om att besöka kyrkor. Inte beroende på någon typ av tro men arkitekturen, det tidläsa samt känslan av att befinna sig överallt och ingenstans samtidigt. Även om jag som sagt inte är troende i bemärkelsen kristen eller annat så är det ändå kristendom i samverkan med grekisk och romersk demokrati som format den värld vi lever i idag. Tanken ger denna känsla av rymd, tidlöshet och frånvaro av geografi. Jag är inte i Kristianstad, inte i Skåne, jag är i Kyrkan som är en fristad för människans behov av att pinka in revir överallt.

Heliga trefaldighet fanns då Svenskarna belägrade Kristianstad 1677 och såg de umbäranden invånarna fick utstå. Således fans den även till under stridigheterna 1710. En hisnande tanke kom över mig. En av mina anfäder var Ryttmästare i Lovregementet till häst under stridigheterna i Skåne som avslutades med slaget vid Helsingborg 1710. Livregementet till häst var innan marschen mot Helsingborg förlagt till Östra Göinge och Gärds Härad. Kanske var han här. Även hans son var i samma regemente.

Det gäller att bevara det gamla och hänga med i det nya. Kristianstad måste ta med sig sin historia samtidigt som placeringen som Skånes fjärde största stad måste bevakas. det är en utmaning för framtiden.

2020 har till viss del präglats av en skrämmande aggressivitet avseende utvecklingen av Kristianstad. Vi människor är kanske sådana i grunden och de sidorna kommer i så fall fram hos en del av oss i tider av förändring och utveckling. Men hur tänker man anta utmaningen att bevara det gamla in i det nya. Antagligen inte alls, 50-talet som de flesta av dem aldrig ens upplevt hägrar istället som ett nirvana framför dem. Jag vill absolut inte ha ett 50-tal tillbaka med de värderingar som antagligen fanns då. Jag anar de var ganska sunkiga. 

Nu är det dags att avsluta bokslutet för 2020. Vid bokslutet 2021 hoppas jag på en pandemifri värld. Liberalerna över 4% spärren, Sund konkurrens i en säker byggbransch med ett modernt lönesystem samt Vittsjö i Champions League. MEN framförallt att vi alla har hälsan. Resten är detaljer och jag försöka undvika detaljer.

Gott Nytt År till er alla!