Förändringens vindar i rövitt sken!

Det är lätt att vardagen kan kännas monoton i dessa tider av distansarbete från hemmet. Likt en munk under medeltiden i sin cell skrivandes vackra bokstäver på pergament, sitter vi i våra hem med pergamentet utbytt mot en skärm och bokstäverna mot tangenter.  Ser jag någon människa ”live” i en arbetssituation så undrar jag vart den runda ringen runt huvudet är eller den vackra bakgrunden som läggs upp i teams. 

Det är ju inte utan att man förfaller lite. Förra veckan var jag samtalsledare på ett evenemang som sedan lades ut på en offentlig hemsida. Upptäcker mig själv sitta i IFK Kristianstads matchtröja som jag säkert nu burit en månad – effektiv tid räknat. Idag har jag fallit ytterligare då jag bytt ut den tröjan mot en vit, undertröja (modern variant av nätbrynja). Med en öl i handen så hade bilden av Onslow i serien ”Skenet bedrar” infunnit sig på näthinnan.

                                    

I slutet av denna vecka accelererade tillvaron med att IF Metall och Kommunal gör revolution i LO Borgen och komma överens med PTK och Svenskt Näringsliv i LAS förhandlingarna. Andra förbund reagerade likt sura barn som precis blivit snuvade på lördagsgodiset. Polarisering som affärsidé kommer spontant upp som en tanke då människor som säger sig arbeta mot ett klassamhälle öppet tar ställning för att markera dess existens och förstärka den polarisering mellan människor klassdiskussioner innebär.

I rikspress kunde vi i veckan läsa om att det vore en bra idé att slå samman traditionella ”Arbetarfack” med ”Tjänstemannafack” som till exempel Dagens Nyheter skrev om i artikeln om att IF Metall och Unionen borde kunna verka som ett fackförbund. En mycket bra idé så att vi kan sluta skilja på tjänstemän och arbetare och helt enkelt bli medarbetare.

                                

Jag skall kasta in den brandfacklan i lämpligt sammanhang med lämpligt sällskap den kommande veckan och ta klasskämparna på pulsen lite.

Det sägs att LAS-avtalet var det största händelsen sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 och har inte den Svenska Arbetsmarknadsmodellen utvecklats mer på 82 år så återstår mycket arbete till en modern arbetsmarknad och en avveckling av de traditionella benämningarna ”Arbetare och Tjänstemän” är en bra start.

En Lag om Anställningsskydd anpassad till en modern arbetsmarknad med sänkta trösklar in på arbetsmarknaden kan lösa många knutar för att öka antalet självförsörjande i landet.

Reaktionen lär säkert inte vänta från sig från fackförbund med en konservativ syn på människors tillhörighet. Själv förväntar jag mig att bemötas för den jag är och inte på grund av att någon vill bedöma mig kollektivt – i klump.

Det var inte mer än 10 år sedan seriösa företag hade mer rädsla än respekt för vissa fack varav speciellt ett hade kollektivavtalet som hot och inte möjlighet.

                                                    

Den verkligt stora händelsen är självklart den anrika klubben Degerfors IF,s avancemang till Allsvenskan – fotbollens finrum. Känslan är hissnande och det var omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Jag minns förra gången man avancerade upp till Allsvenskan. Först förlust mot Djurgården på Stockholmsstadion och sedan vinst hemma. Man avancerade då Degerfors hade gjort flest mål på bortaplan i detta kval.

Jag bodde i Stockholm vid denna tidpunkt och får glädjen att se två klassiska lag möta varann på Söderstadion, Hammarby och Degerfors. Det blev även ett klassiskt möte på Restaurang Kvarnen på Södermalm mellan mig i Degerfors halsduk och ett par hundra ”Bajenfans”.

Jag pluggade vid Stockholms Universitet och en kursare där tyckte vi skulle ta en öl innan matchen på detta etablissemang.

-   Ta pååå dig en Deeegerforshalsduuuk så ses vi å kvaaaaarnen, sa han

-   Självklart, svarade jag som naiv glesbygdsbo som hamnat i storstan och knapp tagit av mig folkdräkten.

Mötet blev hjärtligt och så många gratisöl har jag inte fått varken före eller efter. Jag tror inte jag skall testa samma sak i Malmö till våren. Men i och för sig ingen risk – Kvarnen finns ju inte i Malmö så det får bli på Lilla Torg istället…

Första gången jag besökta Stora Valla – Degerfors IF,s hemma arena – sprang jag fortfarande omkring i sjömanskostym och äppelknyckarbyxor. Man spelade då i division 3 men jag brydde mig inte så mycket. Lyssnade mer på hejaramsorna och tittade på storögt publiken.

Imponerande att både jultomten och danska flaggan fått sin färgkombination av denna klubb ”Rövitt”.

Degerfors IF är inte bara en klassisk klubb från en liten ort i Värmland. Det är den finaste fotbollskultur av Europeisk status. Från ungraren Istvan Wampetits som tog sig an laget på 40- talet till profiler som Gunnar Nordahl, Ralf Edström och Andreas Andersson. ”Välkommen till offensiva Degerfors, här gör vi stål och finfina fotbollsspelare” kunde man vid något tillfälle läsa i den lokala tidningen.

Dags att kavla upp ärmarna inför en ny arbetsvecka men med pågående veckas händelser i bagaget motas eventuellt  förekommande söndagsångest effektivt.