Från skräpyta till platsen där de nöjdaste Skåningarna bor - en oväntad karriär

Det där med att göra karriär verkar vara väldigt viktigt för många men för mig kan ingen slå lyckan i livet som det innebär att finna sin livspartner och lotsa två underbara ungar genom barndom och ungdomsår.

Men tydligen har jag gjort en enastående karriär utan att behöva lägga två fingrar i kors. I början av veckan satte jag kaffet i halsen då min fru - Ida - skickade en artikel i ett mail med en flinande smiley bifogad. Jag förstod därför innan jag läste den att det var något skumt. En forskare vid Handelshögskolan har tydligen lyckats förläsa sig på statistik och siffror till den grad att han kallade Värmland för "Skräpyta". En skräpyta som inom några decennier kommer vara tömt på folk frånsett några alkisar på torgen i utdöda bruksorter. "Det finns inga universitet och ingen underhållning" menade han. Nåväl, han måste missat Lars Lerin,s berömda utställning, Selma Lagerlöf, Rackenkolonin (Konstnärskoloni vid sjön Racken) med mera . Lägg därtill att han lyckes missa att det även i Värmland finns en bildningens ljusborg - Universitetet i Karlstad.

En tur till Värmland och vi lindas in i litteraturens ljuva dimmor genom vilka vi kan skilja kavaljerer i nötta vagnar och ljuva damer på väg till debutantbalen i närmsta Herrgård. Och mitt i låt detta finns Värmlänningen och Värmländskan - dessa Nordens fransos och fransyska tillika hela Sveriges kelgrisar. Min fru har till och med skötselanvisning till sin egen Värmlänning som likt en tamagotchidocka behöver lika delar omvårdnad och kärlek. Värmlänningen kastas mellan det mörka och det ljusa men går allmänt ganska obesvärad genom livet. Min gamla morbror var dessutom alldeles övertygad om att Värmlänningens uppgifter efter detta livet var att sålla vid Pärleporten - avgöra vem som skall upp och vem som skall ner. Denna balansgång mellan snille och dille kräver en del av omgivningen.

Djupt besvärad av den lästa artikeln sattes min själ i kontakt med lika delar frustration som grumlat sinnelag.

Allt rätades dock upp idag då vi kunde läsa i Kristianstadsbladet att Kristianstadsbon är nöjdast i Skåne med tillvaron. Tvära kast men min karriär från "Skräpyta" till invånare i Skånes "nöjdaste" ort
torde vara i paritet med de flesta strålande karriärer som skådats.

Som Värmlänning är jag van vid tvära kast samt att alltid i slutet få upprättelse och landa på fötterna. Nöjd att dela dela mitt liv mellan en ort där invånarna är mest nöjda i Skåne och en kulturell bildningshärd som Värmland belönar jag mig för denna strålande karriär med ett välförtjänt glas whiskey.