Den utomståendes betraktelse av årets 1:a maj

Jag har en gammal vana - eller ovana - kanske en del skulle kalla den, och den innebär att jag alltid jobbar några timmar första maj. Att hylla arbetet med att vara ledig är lite dubbelbottnat för mig. De timmar jag sitter på kontoret brukar av en slump sammanfalla med den stund på dagen det stora 1:a majtåget lämnar tivoliparken och rör sig in mot centrum.

Då jag har kontoret alldeles på den gata tåget passerar slår jag upp ett fönster i konferensrummet och lutar mig ut. Jag känner igen en del i tåget och de vinkar glatt åt mig vilket får mig att lika glatt vinka tillbaka. Idag fick jag till och med erbjudande att sjunga med men frågan dog ut då jag frågade vad de ville jag skulle sjunga. Det räcker med att jag envisas med att jobba några timmar - min totala avsaknad av sångröst skulle förödmjuka "internationalen" och "arbetets söner" på ett högst olämpligt vis. Åtminstone det socialdemokratiska första majtåget har all min respekt och skall inte raljeras med.

Dock kan jag inte låta bli att se omvärldens utveckling sammanfattas i det ganska korta tåg jag idag såg. Av deltagarnas åldrar att döma är framtiden tryggad för första majtågen då många 5-10 åringar idag tar ställning tidigt i politiken och går med. Att S även skall flirta med de äldre är uppenbart om det skall fiskas röster till valet 2018 - rullatorerna var många. En stor andel av deltagarna utgjordes av gymnasieungdomar med diverse suspekta slagord och faktiskt, tyckte jag, en minoritet av de klassiska grupperna: Människor i arbetsför ålder med de fackligt aktiva spetsen.

Om de förstnämnda grupperna, barn, skolungdomar samt pensionärer inte deltog skulle tåget ta slut snabbt bakom de ca 20 fackliga fanorna bakom de höga potentaterna i partiet.

Jag blev kaffesugen vid 14 tiden och gick då till Galleria Boulevard för att stilla mitt behov. Väl på väg in i entrén körde jag näsan i väldigt röda fanor av gammelkommunistiskt ursprung som med Kommunistiska Partiet med sitt ungdomsförbund Revolutionär Kommunistisk Ungdom i spetsen
tydligt visar att man gör gemensam sak med sina partibröder i länder som är allt annat än demokratiska.

Icke att förglömma de skrämmande bilderna från Falun där Nordiska Motståndsrörelsen demonstrerade med skjöldar och bister min.

Slutsatsen av dagens betraktelser är att S måste se upp så att man inte förlorar sin "hemliga urkraft"  - 1:a maj - till extrema krafter på både vänster och högersidan.

Det skall bli spännande att se om man inom S har självinsikt nog att se sin politik som orsak till skapande av insiders och outsiders på arbets- och bostadsmarknaden vilket skapar utanförskap och grogrund för olika former av extremism.

Så länge man håller LO i ena handen och V i andra kan vi i alla fall ana vilken utmaning det skulle vara att bryta sig ur den inslagna vägen OM självinsikten skulle finnas.