Mobbaren - ett ruttet ägg i omeletten

Diskussionerna om Metoo, kränkningar och mobbing på arbetsplatserna avlöser varandra i media. De sätter spår i tankebanorna och då söndagsfriden och mörkret placerat mig i mitt soffhörn vill erfarenhet av 23 års arbete med människor köra rally i de banor tankarna far runt i.

Det handlar om makt, ett fult sätt att få och behålla en position i gruppen. Alfahanar och alfahonor tar genvägar förbi kompetens, lojalitet och engagemang, sätter sina skitiga skor på kollegornas axlar och trycker till. Pressar ned kollegan samtidigt som de själva tar sig upp en nivå.

Allt så uppenbart och tydligt att detta pågår där tysthetskultur och dåligt ledarskap råder.

Positivt är att de flesta chefer och ledare idag är uppmärksamma på de situationer då mobbing uppstår. Negativt är att det ofta pågått länge då någon slår larm eller mobbingen och kränkningarna uppdagas av andra skäl.

I min vardag är det då jag blir kontaktad av företagen. Någon har gått för långt, någon har brutit ihop och ett akut läge uppstår att agera. Ofta har då mobbaren varit en informell ledare länge, skaffat sig fördelar på andras bekostnad, ofta baktalat företaget och varit orsaken till mental ohälsa för många kollegor.

Det förebyggande arbetet mot mobbing blir allt viktigare hos företagen och numer finns även lagstiftning avseende aktivt arbete för en bra psykosocial arbetsmiljö.

Det finns knappt något ynkligare än att se en mobbare, eller annan översittare, möta en kraftig markering om var gränserna går för anständigt beteende. När marken rämnar och bluffen avslöjas.