Snart på väg in i det glada 20 -talet!

När vi nu sitter och väntar ut de sista dygnen av 10- talet innan vi korkar upp champagnen för att fira det kommande 20-talet så är det självklart på sin plats med nedskrivna förväntningar inför det nya.
Nåja, nu för tiden rusar vi alltid in i det nya men vi får stilla oss till klockan slår 24.00 den 31 december.
Det omvittnat glada 20-talet på väg in, smaka på den! Den som besökt ”The Haymarket” vid Hötorget i Stockholm vet vad jag pratar om. Känslan av det antika kryddat med guld slår emot dig. 1920-talet var fantastiskt med musik, guld och marmor, innan depressionen kom ikapp. Vi får hoppas att 2020 lämnar liknande spår fast utan den bittra eftersmak uppblossande diktaturer gav.
Hur kan jag då veta att 1920-talet var fint att leva på? Jo det finns ju människor idag som är födda på slutet av 50 - talet och under 60 - talet som bevittnar hur lyckligt 50 - talet var så varför inte 20-talet med? Just saying.

Nog om detta men visst är tanken svindlande - att en uppfattning av det icke upplevda kan vara vägledande i livet. Men det är klart. Som uppväxt med en silversked i munnen kanske jag borde vara tyst men det väljer jag självklart att inte vara utan sparkar Jante i arslet så hen får Janta på Island istället. Jag har alltid haft en besvärlig relation med den där Jante. Vi når inte fram till varann. Jag är rädd att vi får bryta totalt inom kort.
I Värmland använde vi dock inte ordet silversked så mycket och i mitt fall kanske den var mer av koppar. Ett Värmländskt uttryck för detta att vara född och uppväxt med bra förutsättningar är ”Dä ä inte svårt te å drite när rava är full”. Mitt självklara svar på detta är givetvis - nej det underlättar.

Jag fick arbeta så mycket jag orkade och fick alltid bra med pröjs. Med både lantbruk och plåtslageri inom familjen gick det åt mer energi till att undvika arbete än att utföra (skojar). Jag blev en utmärkt traktorförare och, enligt farsan, en mästare på att förstöra plåt via felmått, missförstånd och allmän klantighet.

Varför skriver jag detta då? Det är snart nyår som sagt och fyrverkeribus är det stora samtalsämnet i kön på ICA. När gängkriminalitet kommer upp och samtalsnivån hos de diskuterande tangerar ”Ausländer aus”, så går jag tillbaka med mjölken och kommer tillbaka strax innan stängningsdags då det är tomt i butiken. Om vi inte förstår att människor idag har olika förutsättningar så kommer vi aldrig få bukt med fyrverkeribus och gängkriminalitet.
Varhelst jag läser idag ser jag människor fyllda med hat som vräker ur sig vidrigheter om de 10-15 ungar som håller på med fyrverkerier nu runt nyår. De skall straffas med att ”skickas hem tillsammans med sina föräldrar”. Men herregud - det kan ju lika gärna vara jag. Skall jag på skickas hem till Värmland om jag skjuter raketer? Nu är det säkert 10 år sedan jag hade fyrverkerier men vi måste förstå det underliggande problemet innan reptilhjärnan tar över.
Skjuta raketer på bilar är inte ok men för polisen lär det vara en ojämn kamp att hitta marodörerna, som att hitta nålar i en höstack.
Vad återstår då? Förbud - är det verkligen en bra ide? Skall vi förbjuda allt som är ”kul” för att 10 personer missbrukar något. Då får vi nog snart förbud mot toapapper med och ett sådant samhälle vill jag inte leva i.
Men så länge vi har fyrverkerier får vi nog leva med att ett mindre antal kommer missbruka detta. Och återigen - för polisen att hitta dessa 10-talet personer år hur svårt som helst. Vi kan inte heller kräva att poliser skall riskera livet i tjänsten kväll efter kväll.

Jag är säker på att om dessa barn och ungdomar - för det är just vad det är - som skjuter raketer kunde se fram mot de möjligheter jag hade och mina barn har så skulle en del av detta undvikas och färre skulle gå vidare till gängkriminalitet.

Min äldsta dotter kommer tillbringa nyårsafton i London för att sedan arbeta på en skidort under våren. Enligt nuvarande plan kommer hon sedan läsa juridik. Bostadsrätt är utlovad av hennes föräldrar (efter något år i studentkorridor) och det ljuva studentlivet kan börja.
Själv hade jag stora ambitioner inför mina studier men satt mer och drack öl på barerna runt Stureplan. Arnolds, nuvarande Spybar var en favorit. Studierna bedrevs på Wienercafeét på Biblioteksgatan - men jag tog de poäng jag skulle och har väl klarat mig bra. Dessutom glänste jag i ölhävning.

Vad har barnen och ungdomarna i utanförskapsområden av detta? De flesta kan bara drömma om det. I deras situation kan framtiden säkert kännas som att stirra in i en svart vägg. Vi måste förstå att den enkla lösningen då blir att stöka med raketer och, för en del av dem, in i vidare gängkriminalitet.

Medicinen här heter arbete, utbildning och bostad. Möjligheter till utbildning går det inflation i förutsatt att betygen räcker - betygen påverkas dock ofta av socioekonomiska faktorer. Vägarna till egen bostad och arbete har vi i detta land effektivt försvårat genom detaljerade regleringar.
Den som läst Boverkets Byggregler får svar på varför de entreprenörer som ger sig på att bygga bostäder bör anses som hjältar och den som sätter sig in i den process som kallas hyresreglering förstår varför det inte byggs hyreslägenheter.
Trösklarna in på arbetsmarknaden måste bli lägre men skall inte ske på så vis att människor utnyttjas.

Det är helt enkelt så många samband vi måste titta på så att vi får ”The Big Picture”. Om inte sambanden mellan trygghet, framtidstro och arbete, bostad respekteras kommer problemen kvarstå och förvärras.

Detta är ingen ny problematik. Den har funnits i århundraden men vi borde lärt oss att hantera den.  Människor har sökt möjligheter i andra länder under tusentals år. På 1600-talet kom människor hit från Skottland från vilka jag delvis härstammar. De kom som legosoldater och tog tjänst i den aggressiva nya stormaktens - Sveriges - Armé. Antagligen var de trötta på att stjäla boskap av sina grannar. Kanske det även kan vara så att de tvingats fly av någon orsak.

Orkar vi inte ta oss ur detta ”insider-outsiderproblem” kommer vi inte heller kunna lösa integrationen. Löser vi inte integrationen kommer fyrverkeribus att vara det lilla bekymret. Samtidigt lever vi på 2000-£Kr talet, människor reser, människor flyttar - migrationen är ett naturligt inslag.
Men det är ju enkelt för mig att säga ”dä ä ju inte svårt te å drite när rava ä full”.