Tror du på dig själv och framtiden så stänger du inga gränser

I samhällsdebatten idag blossar hela tiden frågan om öppna eller stängda gränser upp. Brexit hit och Swexit dit. Stad mot land, unga mot gamla och utbildningsnivå mot utbildningsnivå.
Det har blivit legitimt att ställa grupper mot varann i frågan om vilken syn vi skall ha på migration och öppen arbetsmarknad.
Migration är ett extremt komplext område så låt oss här hålla oss till frågan om arbetsmarknad. Vem skall ha jobben - skall vi ha regleringar som styr att den egna befolkningen skall ha första tjing eller skall vi, åtminstone i ett EU perspektiv, se hela EU som EN arbetsmarknad och vad betyder gränser i det sammanhanget?
Behöver vi egentligen bry oss om gränser mellan länder ur ett arbetsmarknadsperspektiv?
Vi kanske inte tänker på det dagligen men vi människor har ett inneboende behov av att utveckla oss själva, att vinna nya erfarenheter och träffa nya människor.
Jag kan ta min dotter Josefine som exempel. För något år sedan läste hon franska i Nice och just nu "säsongar" hon på en skidort i italienska alperna som skidguide för ett danskt reseföretag.
Jag hade förmånen att hälsa på henne under några dagar och även träffa hennes kollegor. Killar och tjejer mellan 19-24 år. Jag deltog i deras pistvisning för gästerna en dag och fick gott om tid att prata med några av hennes kollegor i liften.
Jag hade anmält mig till "Turbogruppen" vilken bestod av en personer mellan 20-30 är och så jag  -  en man på 50. Jag kan lova att jag fick lägga in sportläge på den turbon för att hänga med.

Vad som slagit mig efter dessa samtal samt med samtalen med Josefine under och efter studierna i Nice är att hon och hennes vänner aldrig pratar om gränser mellan länder. De pratar om OLIKA länder och uppskattar olikheter och ländernas egenheter. De pratar om länder men aldrig om gränser. De pratar om städer, byar och regioner med nyfikenhet och förväntan men att de ligger i olika länder är inget de ser som problem.

Dessa ungdomar är fulla av tillförsikt och framtidsplaner, de studerar och jobbar samtidigt. En kille som jobbar med Josefine har haft en "foodtruck" i Köpenhamn utanför Royal Arena med namnet "Backstage Burgers".

Jag blir full av tillförsikt då jag möter Josefine och hennes kompisar men samtidigt möter jag även människor i min vardag som inget hellre vill än att stänga gränser.
Tänk om Frankrike och Italien inte tillåtit studenter eller säsongsjobbare från andra länder. Hade jag klarat av att se lågan av nyfikenhet och längtan efter erfarenheter som lyser i hennes ögon långsamt släckas av människor som vill "Cocoona" sig bakom murar av falsk trygghet? Nej absolut inte. Dessutom ser vi runt om i Europa minnesmärken från två krig som till stor del orsakats av misstänksamhet mellan länder där regerande familjer byggt murar mellan länder i hundratals år.

Vi kan konstatera att skiljelinjen mellan öppenhet och slutenhet går mellan de som tror på sig själva och framtiden och de som inte gör det.
De förra ser gränser som något spännande och tecken på att det finns nya erfarenheter att göra, de senare som något som behöver stängas för att allt skall bli vid det gamla och förändringar man inte tror sig klara av ska inträffa.
En stängd gräns är ingen garanti mot negativa förändringar - tvärtom. Rädsla för det okända ger utrymme för människor som vill skapa positionering mellan människor och länder. Nyfikenhet på det okända skapar mångfald, öppenhet och förening mellan länder samt ett sunt ifrågasättande av människor med enkla svar på svåra frågor.

Auktoritära ideologier och auktoritära ledare frodas i en värld med slutna länder och boostar därför människors rädsla för det okända och annorlunda.
Människor som tror på sig själva och sina möjligheter kommer aldrig att offra sin egen frihet och vilja att utveckla sig själva. De kommer aldrig att tro på demagoger som skrämmer och hotar och däri ligger min tro på att öppet samhälle med gränser som finns men inte hindrar utan utgör löften om något nytt att uppleva.

Ger vi människor möjlighet att tro på sin framtid och skapa sitt liv i trygghet kommer vi definitivt kunna ge människor som Orban, Putin och några andra gökar av samma kaliber ett väsentligt mindre politiskt handlingsutrymme.