Det går bra nu...

I all negativism som råder runt olika företeelser kan vi slå fast att Kristianstad har gjort mycket rätt. Rekordmånga nya jobb och bostadsbyggande som slår rekord - heja!
https://internetbank.swedbank.se/ConditionsEarchive/download?bankid=1111&id=WEBDOC-PRODE45230247

Jag står upp för en seriös byggbransch - vi bygger samhället

Då jag lever mitt liv 24-7 med att företräda en bransch går det inte undvika att påverkas personligen då branschen av olika särintressen dras i smutsen,

Byggbranschen är en fantastiskt bransch med otroliga möjligheter för den som vill vara med och bygga vårt framtida samhälle. En byggare sysselsätter 3-4 andra inom handel, transport och tillverkning och fungerar på så vis som en turbo i näringslivet. Byggbranschen kan lyfta en ort om den får luft via framåtanda och entreprenörskap.

Jag har under mina 20 år i detta och tidigare arbete kommit att uppskatta de kämpande entreprenörer som skapar sysselsättning åt människor och skatteunderlag till kommuner, landsting och stat. Jag har många gånger tänkt lämna denna tillvaro för att göra inhopp i andra branscher och verksamheter men det har alltid känts som att lämna en familj då jag stått vid vägskälet.

Dessa fantastiska människor med idéer och engagemang som satsar hela sin tillvara för att bygga upp företag i en miljö där de samtidigt riskerar allt.

Därför smärtar det mig extra mycket att dagens debatt går ut på att svartmåla denna bransch för att vinna sympati för andra mer dolda syften.

Att svartmåla en hel bransch för enstaka företeelser är som att anklaga hela bilbranschen för den miljöskandal som Volkswagen var upphov till.

Det finns krafter som i syfte att bygga murar om vårt land och stoppa den fria rörligheten pekar ut byggbranschen som en bransch där man utnyttjar utländsk arbetskraft och där utländska företag systematiskt missköter sig och undanhåller skatter och avgifter till vår gemensamma välfärd.

Jag är inte naiv, jag har funnits i hetluften mer än vad som är hälsosamt och upplevt och sett mer än jag önskat.
Seriositet handlar om att sköta sina åtaganden gentemot anställda, kunder och det samhällskontrakt vi alla ingått, dvs att skatter och avgifter betalas in korrekt.
Jag står upp för en seriös byggbransch och lägger inga värderingar i vart företag och kommer ifrån och jag står upp för den fria rörligheten av varor och tjänster i Europa.

Jag står upp för att byggbranschen skall förändras med mångfald och moderna kollektivavtal och jag förfasas av de krafter som genom att generalisera en hel bransch agerar för att sätta käppar i hjulet för denna utveckling.

Osund konkurrens och oseriösa företag som ofta har försänkningar i grov organiserad brottslighet skall bekämpas där den uppstår utan att de seriösa företagen skall behöva schavottera för att det finns lycksökare som vill trasa sönder fundamentet för vårt samhälle.

Nu slutar vi att generalisera och börjar se och åtgärda problemen där de uppstår och inser att vi istället för att smutskasta en hel bransch lyfter fram de seriösa företagen.

Jag vill värna en samhällsbyggnadssektor i världsklass - byggbranschen bygger det framtida samhället. 

Gött att göra skillnad

Vissa dagar känns bättre än andra. Speciellt då dagen börjar med ett stökigt ärende som finner sin lösning bland paragrafer och tankeverksamhet.
Dagen påminner även om att det finns människor som inte riktigt förstår konsekvenser av sitt handlande och med prestige som grund orsakar undergångskänsla för företag och verksamhet.
En millimeter fel i bedömningen och ett kärnkraftverk hade stått utan entreprenörer för underhåll med ödesdigra konsekvenser.

Att sedan efter lunch träffa unga chefer inom byggbranschen fulla av idéer och framtidstro gör att man lyfter från marken.

Det känns gött att göra skillnad

Reclaim the streets

Efter några års uppehåll tänkte jag ta tag i mitt bloggande igen. Mitt bloggande är som en gammal Massey Ferguson med bensinmotor. Den startar och brummar en stund för att sedan tystna och bli stående över vintern på samma plats som där motorn dog.
Jag funderade på vilket aktuellt ämne som kunde vara intressant att skriva om. Massey Fergusontraktorer i all ära men kanske mer av intresse för mig som är kommen från Värmländsk glesbygd där livets stora händelse när man liten pöjk och gick i sjömanskostym och äppelknyckarbyxor, var hur mycket traktorn slirat i olika situationer.
Detta med otrygghet på våra gator och torg då? Där har vi ett aktuellt ämne och tanken gick snabbt tillbaka till 90-talets början då jag blyg och försagd anlände till vår huvudstad. Där fanns vid denna tid en rörelse som hette ”Reclaim the streets” - återta gatorna.
Jag var vid denna tidpunkt i mitt liv ganska ovetandes om vad som föregick i vår huvudstad men undrade var det vad för ”könstit fölk” som satt sig ned i korsningen Sveavägen/Kungsgatan. Jag gick då ur min bil och mixtrade med de munstycken som gör att det sprutar spolarvätska på bilens strålkastare så att dessa istället sprutade samma vätska rakt fram på ”reclaimarna”. Dessa skingrades då för vinden på grund av att denna vätska hade en osund inverkan på kläder. Polisen stod som förstenade och undrade vad fasen som hände.
De misslyckades att ”reclaima streetan” men som vuxen och förståndigare skulle jag snällt klivit ur bilden istället och bjudit dem på kaffe.
Deras närvaro var imponerande ändå och detta var min inspiration på jag efter en glad afton med en del vin inblandat skulle cykla hem genom Kristianstad. Jag fick då den lysande idén att visa närvaro på egen hand på Charlottesborg - ett bostadsområde i Kristianstad som är klassat som utanförskapsområde med tillhörande problematik. I detta tillstånd tyckte jag mig ha försvarets modernaste transportfordon till förfogande - en äkta Skeppshult Cykel. Jag var Ivanhoe på en vit springare och inte en berusad Anders Fredriksson på en blå Skeppshult.
Jag var oklok nog att dokumentera händelsen live på facebook vilket ledde till att övriga familjen undrade vilken planet jag kom ifrån  - jag svarade som alltid då jag har avvikande beteende - Värmlands glesbygd. Jag vet då att jag klarar mig från bannor och blir omedelbart förlåten ty värmlänningen är hela landets gullegris.
I dessa dagar kan jag ändå inte släppa tanken. Jag är inte en person som är van att ta ett steg tillbaka för hot eller skrämsel. Kanske borde vi alla ta oss tid att röra oss på gator och torg för att visa närvaro istället för att lämna gator och torg öppet för personer som vill pinka in revir.
Vi borde helt enkelt börja ”Reclaim the streets”.

Brandbomber i natten....

Man kastar inte brandbomber och skanderar att folk ska skjutas i Sverige 2017. Oavsett vem som gör det och oavsett om det rör sig om erkända huvudstäder, skattehöjningar eller packade fotbollshuliganer.

Den Svenska Modellen och skolkompisen man alltid ville ha med i sitt lag

Den Svenska Modellen där arbetsmarknadens parter gör upp om spelreglerna är under tryck. Parterna - arbetsgivarförbund och arbetstagarförbund - vill ha sin självständighet samtidigt som alltfler väljer att stå utanför kollektivavtalen.

Då kommer en aktör in som båda parter vill hålla utanför spelet men som ändå båda parter på något sätt vill ha i laget.

Den duktige spelaren som båda lagen vill välja in i sitt lag på rastens fotbollsspel dyker upp.

Den duktige spelaren som båda parter vill hålla utanför samtidigt och samtidigt ha i sitt lag har idag en rödgrön tröja på sig.

Det är självklart politiken jag menar och idag skulle politiken kunna göra mycket för att få människor i arbete och integrera våra nya invånare. Företagen får arbetskraft och skattebasen breddas.

Från läktaren skriker en högljudd klack på den rödgröne spelaren. Ivrigt påhejad av LO klacken vill man stoppa vinster i välfärden och bibehålla den snåriga vägen in på arbetsmarknaden. Bygga murar och upprätthålla utanförskapet.

Riktiga jobb för de människor som måste lämna utanförskapet och välkomnas in på arbetsmarknaden ses som ett hot och lösningen på ekvationen blir något mellanting av jobb/utbildning - etableringsjobb.

Etableringsjobben är en bit på väg - en fungerande kompromiss. Dock är inte alla i LO klacken är inte nöjda - några ur klacken har lämnat matchen och sitter istället i baren med armarna i kors då man anser det var bättre förr utan enkla vägar in i matchen.

Sverige är stort - det kostar att bygga infrastruktur

Frågan om finansiering för att rusta upp befintlig infrastruktur i landet är högaktuell. Likaså diskussionerna om finansieringen av ny.

Som vanligt saknas en hel del fundamenta i diskussionerna. Sverige har en befolkningstäthet på mellan invånare 22-23 per km2, Storbritannien en befolkningstäthet på 267 per km2 och Tyskland på 230 per km2. 

Sverig är inte runt - det är väldigt avlångt. Industrin ligger utspridd i landet och dess varor måste kunna transporteras till sin slutdestination på några smala stambanor vars grund lades i mitten av 1850 - talet. Vid den tiden var Sverige Europas fattigaste land med en befolkning som till stor del var analfabeter och fick fråga prästen om lov för att kunna lämna byn. 

Sveriges fattigaste land finansierade bygget av stambanorna med lån då medel inte fanns i statens kassa.  Nu är vi inte längre fattiga men har fortfarande liten befolkning vilket ger en förhållandevis liten skattebas samtidigt som statsskulden sällan varit så liten som nu i förhållande till BNP. 

Det är fullt på de järnbanor som finns, det är trångt. Tågen är inte försenade på grund av att SJ jäklas medvetet utan för att kapaciteten är för liten och slitaget stort.

Det finns röster som vill låna, det finns röster som säger att vi inte har råd men fundamenta kvarstår. Vi är ett stort land till ytan med liten befolkning med en arbetsmarknad och industri som är i akut behov av utökad transportkapacitet. 

På mitten av 1800 - talet byggde man stambanorna för att landet skulle kunna få ekonomisk tillväxt. Idag behöver vi bygga för att bevara vår ekonomiska utvecklingsnivå. Ett samhälle på tillbakagång vill vi ju inte ha. Då kanske vi snart är tillbaka där vi får fråga någon om lov för att lämna byn.