Betraktelser innan midsommar

Så här efter skolavslutningar och innan midsommar gör jag alltid någon typ av bokslut för vinter och vår. Det har alltid varit så - ända sedan jag började skolan. Skolavslutningarna hemma i Rudskoga och Grunnebacka skola var som hämtade ur en ARLA reklam. Flaggor, jordgubbssaft, blommande syrener och sedan swisch ut i sommarlovet. Det var även en sekvens i kyrkan där en svartklädd man sade något.
Ända sedan jag 5 år gammal kallade prästen i byn för kommunist så har jag svårt att sätta in kyrkans läror i min kontext.

Det var så att prästens titel i Rudskoga församling hade titeln komminister och min 5 åriga hjärna hade totat ihop ditt och datt med konsekvensen att jag en gång i affären i byn vände mig om och sade:
- Pappa säger att du är kommunist.

Prästen var inte kommunist blev vi varse....

Nåväl det senaste halvåret blev väldigt avvikande mot tidigare år så min sammanfattning får bli att jag blivit underfund med att jag är väldigt flexibel. Jag har inte alls svårt att jobba hemifrån eller sitta på kontoret istället för att flänga runt. De sociala delarna av jobbet blir lidande men jag får försöka ha visst utåtriktat arbete för att inte tappa fart. Men vi simmar ju alla i samma båt - vi skall vara försiktiga med möten och hålla distans.

Det finns även en privat sida i livet och där kommer mitt politiska engagemang in och jag undrar ibland hur jag får energi till att lägga ned all tid utöver ett heltidsarbete. Svaret ser jag på Facebook varje dag då jag ser oerhört plumpa kommentarer från människor som via det någorlunda anonyma Facebook fått en fristad där de oemotsagda spyr ur sig sin svarta galla utan att behöva möta blickar och argument. Livets Hårda Skola verkar forma en viss typ av människor som gör att jag själv förstår varför jag engagerat mig och just i det parti jag engagerat mig.

Det är inte så mycket som skrämmer mig längre, inte mycket som går igenom pansaret. Mer än 20 års erfarenheter av att stångas med världens starkaste fackförening formar en människa. I rättvisans namn skall jag erkänna att jag i början även mötte ett hårt språkbruk från en del av de företag jag företrätt under åren. Den utstuderade härskartekniken med att inleda samtal med "Hur faaaan kan du" samt hur i helvete kan ni" är lätt att genomskåda. Tack och lov hör detta till en svunnen tid. Härskarteknik har dock alltid haft samma verkan på mig - jag blir lite härsken...  Men det som fortfarande skrämmer mig är olika former av dumhet och attityder där stöveltramp utgör en del av helheten. Människor på FB vräker ur sig olika former av rejält kränkande ord mot politiker och tjänstemän och det som gör mig lugn och tar bort rädslan är just att jag som engagerad faktiskt kan motverka att sådana krafter vingklipper vår demokrati.

Det gör mig ont att läsa kommentarerna som riktar sig mot människor som jobbar arslet av sig för att göra ett bra jobb. Det är ytterst få som blir politiker och offentliga tjänstemän för att jävlas - dock skall vi vara medvetna om att det finns undantag men de undantagen har ofta kommit till makten genom att boosta missnöje för att sedan komma med enkla lösningar - populism kallas det.

Livet innehåller mer än jobb och politik. Det innehåller även familjen samt det senaste tillskottet i min repertoar. Uppdraget som styrelseledamot i allsvenska damlaget Vittsjö kom lika plötsligt som överraskande.
Jag har fortfarande fullt upp med att lära mig rutinerna och verksamheten men känner mig laddad inför den allsvenska premiären den 27 juni mot FC Rosengård. Logga in och ta en koll då det är dags via länken nedan!

https://www.sportbladetplay.se/fotboll/damallsvenskan/livestream/s-fc-rosengard-vittsjo-gik-z698ka?fbclid=IwAR0bqh-PGgcFkwWhL13nirXHiNmMEkG7gby7Dj7yYU5Hsm2QTjf0fpVnuw8

Dagens träningsmatch mot Kristianstad DFF där det blev förlust kommer rendera i en del kommentarer imorgon men det bjuder jag på. Att inte kunna se matcherna på plats är förstås irriterande men alla som känner mig att det funkar bra för mig att logga in på PC, sätta mig bekvämt i soffan, hälla upp en öl och sedan följa matchen.
Fotboll är en fin sport, inte så kostsam och förenar mer än det splittrar.

Det som stör mig i den verksamhet jag nu börjat få mer insyn i är den skillnad mellan dam och herrfotboll som uppenbarar sig. Det är säkert liknande förhållanden inom andra sporter men skillnad i medial uppmärksamhet mellan dam och herrfotboll är enorm. Knappt en rad i tidningarna om att det var en träningsmatch idag mellan de 2 allsvenska lag som finns med några mils mellanrum - KDFF och Vittsjö. Premiären i herrarnas division 2 var desto mer uppmärksammad.
Nåväl det får vi ändra på "as soon as possible".

Nu skall jag tillbringa en stund med Harrison Ford och filmen "Patrioter" innan sömnen sveper över mig!

Gonatt!

Den stora chocken...35 år sedan jag gick ut 9 an!

Igår morse då jag körde till kontoret noterade jag att det kom ungdomar i lustiga kläder på väg till en av högstadieskolorna i närheten.
Några var klädda till älvor och ett gäng till Mario Brothers. Jag tänkte på hur mycket möda de lagt ned på sim utstyrsel. Under dagen klarnade bilden - det var nior som skulle ta "spexfoton" infor sin avslutning i årskurs 9 och ett fruktansvärt scenario byggdes upp framför mig - det var 35 år sedan jag själv slutade årskurs 9!
35 år sedan.… herregud vad åren går snabbt. Som 16 åring och med avslutad skolplikt gick jag ut på en spännande stig i livet - rakt in i tryggheten på 3 årig samhällsvetenskaplig linje på Brogårdsskolan i Kristinehamn.
35 år sedan... 35 år sedan... kan knappt tänka mig tillbaka. Det är vid fasta hållpunkter i tillvaron som skolavslutningar som det ges perspektiv på att åren går. Skolavslutningar - denna glädjens tid full av framtidshopp - även om det alltid står någon med en svart skylt där gula bokstäver bildar ord som säger hur svårt allt kommer bli.

Trots att coronapandemin till hälften dragit ned persiennerna över student och andra skolavslutningar lyser glädje och hopp ur dessa unga människors ögon och även jag fylls av glädje tack tills jag slår upp dagens industri som garanterar att allt snart går åt helvete.

Men även om det är 35 år sedan jag gick ur nian så gör jag ännu dagligen nya erfarenheter. Idag gjorde jag som 51 åring premiär på IKEA. Visserligen ätit lunch innan men inte "kört det skarpa varvet" och handlat. Jag började inse tjusningen vilket slutade med 2 stora palmer samt elektronisk utrustning i vagnen. De stora blommorna skymde sikten framför vagnen men förutom att jag råkade köra på en tant i 80 årsåldern med den (jag bad om ursäkt och hon nickade uppskattande) inträffade inga större missöden innan jag skulle betala och det visade sig att jag glömt tillbehör till de krukor som tillhörde palmerna.

Familjen undrade om jag blivit sjuk som tillbringade all denna tid på IKEA och de är fortfarande lite avvaktande inför mitt beteende men jag börjar skönja en glädje hos dem att jag faktiskt handlat på IKEA vid mina sinnens fulla bruk.

Det blev heller ingen ryktesspridning på gatan som var fallet då jag köpte ny cykel för ca 15 år sedan. Någon trodde jag var utbränd och någon annan att polisen tagit mitt körkort.... när mitt enda syfte var att börja cykla...

Jag har även denna vår åkt stadsbuss vilket för mig som kommandes från värmlands glesbygd är att jämställa med att kliva in i en rymdfärja. Väldigt osäker och försynt skulle jag kliva på men min rädsla förbyttes i skratt då chauffören stoppade mig från att gå på fram och istället hänvisade till att "Påsättning sker bak i bussen".

Jag blev väldigt förvånad men ansåg det var bäst att göra som chauffören sa. Det där med "Påsättning bak i bussen" verkade dock vara en grej som chaufförerna skämtade om får det hände inget mer spännande än att jag tappade min telefon och letade under sätena halva bussturen.

Man lär så länge man lever och det har den där pojken som var 16 år 1985 lärt sig. Så mycket spännande ungdomarna utklädda till Mario Brothers och Älvor nu har framför sig!

Jag tror heller inte att de kommer gå mot undergången även arbetsrätten moderniseras, om Arbetsmiljöverket får mer resurser så att man slipper lägga ut verksamheten till facken på entreprenad eller ser över hyresregleringen. Jag tror faktiskt tvärtom - framtiden blir ljusare om någon rör om i den gamla maktstrukturen.

Nu skall denna gamle man gå och sova - Natti!

Mors dag - en hyllning

Idag är det Mors dag - en dag då många vanligtvis besöker sina mammor. Coronapandemin sätter dock käppar i hjulet för många och istället blir det digital kontakt.

För min del blir det ingen skillnad utan Mors Dag sätter mig som vanligt i kontakt med lika delar saknad och nostalgi. Min mamma, Birgitta Fredriksson, skulle ha fyllt 74 år nu i augusti men istället för att göra det så gick hon bort i cancer 52 år gammal. Hon var alltså knappt ett år äldre än mig då den förbannade levertumören bestämde sig för att ta livet av henne.

Jag tror inte på något jag inte vet, dvs om det finns ett liv efter detta så kommer det antingen innebära en stor överraskning eller en stor besvikelse. Min morbror var dock helt övertygad om att värmlänningens roll efter detta liv var att hjälpa Sankte Per med att sortera vilka som ska upp och vilka som ska ner. Troende var han inte men det spelar inte så stor roll i Värmland.

Jag kan dock inte låta bli att bli erkänna mina tankar på något övernaturligt den där dagen 15 mars 1999 då läkaren berättade att hon inte skulle vinna över cancern utan bara hade dagar kvar. Några timmar senare den dagen fick vi besked att min fru, Ida, var gravid med Josefine i magen. Jag berättade inget för mamma om det - jag kände att det skulle vara rena tortyren för henne att få ett besked att hennes högsta önskan om barnbarn skulle bli verklighet efter att hon gott bort.
Rätt eller fel men jag har alltid kunnat fatta beslut.

Jag har sparat eterneller som hon gjorde buketter av. De är idag nästan 25 år gamla men har kvar sin lyster och form. Jag kan inte förstå hur hon hann med. Värmlands glesbygd var när jag växte upp inget jämställt paradis. Det var männens värld tyvärr där maskiner som brummade tillsammans med den mest orangea Helly Hansen tröjan gav mest status och i den miljön fick hon sköta oss två söner. Dessutom hand om en trädgård på nästan 5000 m2 som alltid var tip topp, sköta en jordgubbsodling på 5-6 hektar och trots detta ha tid över för att engagera sig i byns aktiviteter och efter att vi lagt jordgubbarna på hyllan, arbeta i skolan och som bibliotekarie.

Bilden är tagen i Torekov några år före hennes bortgång och jag tänkte idag på hur glad hon var på resor och då hon hälsade på mig på olika platser i landet där jag bott. Men det är klart - det kan inte alltid varit så kul att bo en by på 600 invånare och där missunnsamheten och avund ibland stod tätare än dimman vid Lützen. Säkert ingen skillnad i Rudskoga gentemot andra mindre samhällen men den svenska avundsjukan blir starkare desto närmre människor lever varann. Speciellt som hon var gift med min pappa som var en mästare på att boosta sådant.

Många släkter har bott i Rudskoga i hundratals år och när en god vän som bor kvar hade sina barn i skolan där brukade jag tävla mot mig själv med att gissa vilka föräldrarna var utan att se efternamnet…  jag brukade ofta kunna gissa rätt på båda ...

Jag undrar hur hon hade hanterat det som händer nu i pandemins spår. Antagligen hade hon kört mat och grejer till äldre och antagligen inte brytt sig så mycket om sig själv. Jag satt vak över henne två veckor och var med då döden inträffade men hon beklagade sig inte. Med ett stoiskt lugn bad hon om morfin ibland och tog min hand innan hon försvann.

Finns kanske någon sanning i att någon däruppe gillar en om man dör ung skulle man kunna tro men min mormor blev 101 år så det stämmer nog inte. 1-0 till oss ateister där med andra ord.

Inte vet jag vad hon tyckt om mitt liv idag. Antagligen haft synpunkter på min trädgård, skämt bort barnbarnen samt haft synpunkter på att jag har en dålig ovana att engagera mig i allt.

Du saknas oss mamma och det går inte en dag utan att jag tänker på dig!

Att slåss mot Väderkvarnar med lans och svärd

Nu ikväll då jag läste Dagens Industri drog jag mig till minnes ett antal artiklar ur samma tidning med uttalanden från initierade ekonomer där ekonomiska bakslag och de finansiella mekanismerna jämförs med finanskrisen 2008.

Man uttalar sig om hur de finansiella marknaderna och därigenom vår ekonomi kommer utvecklas. Med finanskrisen som facit och mina tankar går då osökt till romanen om Don Quijote som skrevs av spanjoren Miguel Cervantes 1605 och 1615. Don Quijote var en galen adelsman som skulle försvara sitt hjärtas dam mot onda jättar som i själva verket var väderkvarnar. Han rusade på med lans och svärd bara för att fastna i vingarna på kvarnen.

Jag får lite vibbar av samma attityd då någon försöker förklara det ekonomiska läget med att jämföra detta vi upplever nu med en finanskris. En finanskris skapas av människor och det mesta som skapas av människor kan också rättas till av människor även om det tar tid?

Är Corona skapat av människor? Kanske - kanske inte - vi vet ju inte. Det vi i alla fall vet är att Corona inte skapas av ekonomisk misshushållning - så hjälper de invanda ekonomiska kurerna? 

Tja - det som sker nu är ju en dunderkur i form av att staten trollar fram mer pengar.

Krisen slår mot alla verksamheter som drivs av människor, företag, organisationer, föreningar och det offentliga.

Skall serierna inom damernas och herrarnas elitfotboll spelas med publik? skall de spela enkel eller dubbelserie? Enkelserie kan ju på pappret låta klokt och även att spela utan publik.

Den konsekvens som borde tittas på mer är vilken ekonomisk konsekvens klubbarna får. Pengar och sport skall inte blandas för mycket sägs det och pangar får inte ta överhanden. Tyvärr är pengars begränsade mängd en högst påtaglig realitet för klubbarna inom olika idrotter idag.

Gräs växer och måste klippas, spelarlöner kostar även om korttidspermitteringarna lättat på oket något. Sverige är också väldigt avlångt varför resor och boende för att helt lag kostar. 

På samma sätt kommer företag som inte får ihop siffrorna att gå långsamt mot sin undergång oavsett om några klarar att ställa om till andra produkter. Det är dock inte så lätt för alla företag att ställa om på en 5 öring. Har du utrustning till en viss produktion så har du och det kostar även att ställa om.

Vad återstår då? Tja att tro att gamla ekonomiska recept från finanskrisens dagar hjälper är nog naivt. Dagens väderkvarnar i form av Corona kräver andra vapen än lans och svärd. När konkursen närmar sig för företagen och efterfrågan inte finns oftast bara ett vapen - någon form av statligt stöd. Staten har idag använt eller infört åtgärder för ca 1/7 del av de resurser man skulle kunna få fram.

Detta är ju precis som näringslivets representanter menar. Det som kan rädda företagen, därigenom jobben och skatteunderlaget samt välfärden är att staren fullföljer och tidigarelägger investeringar. Staten måste även ge stöd till exempel föreningar som lever farligt i Coronatider.

Vapnet heter statliga investeringar och statliga stöd till kommuner, föreningar och företag annars kan detta komma att gå riktigt åt pipan. En "New Deal" helt enkelt.

Och precis då jag är klar med denna skriver Liberalerna på DN Debatt - "Låt stat och myndigheter investera oss  ur krisen" Vilken timing! Heja Mats Persson och heja Nyamko Sabuni!. 

Förlorad generation på grund av Corona - Bullshit!

Om du har otur dessa dagar kan du slå upp en tiding och läsa att någon skriver att vi får en förlorad generation på grund av coronaepidemin.
Jag vill påstå att detta påstående är smula provocerande för mig som har barn runt 20 år (17 resp. 20).
Att påstå en hel generation skulle vara förlorad är extremt magstarkt. Fast å andra sida ingen ny företeelse - som sprungen ur årgång 1969 angavs jag själv tillhöra en förlorad generation då 80-talet närmade sig slut.

Att gud fader dessutom lyckats placera mig i ett då borttynande bergslagen där hyreshus revs och nedgången boostades av att de högre cheferna på Bofors inte kunde räkna och sålde för många kanoner till Indien gjorde inte saken bättre.

Warzawapakten och Nato förfogade över 1000-tals kärnvapenladdade stridsspetsar som var riktade mot varann. En knapptryckning av misstag där och vi hade blivit grillade som flintastekar allihop.

I skenet av att min generation klarade sig bra trots hot om kärnvapenkrig och bortrationaliserad industri gör mig säker på att motsvarande generation nu inte förloras på grund av Corona.

Begrepp som förlorad generation måste hanteras sparsamt med andra ord.

Min generation förlorades inte och det kommer heller inte den generation vi själva nu fostrat att göra. Alla människor skapar sina egna möjligheter - basta!

Då ekorrhjulet snurrar långsammare vaknar hjärnan

Inget är som vanligt nu då Coronaepidemin pågår. Jag använder benämningen Corona och inte Covid-19 som är den benämning som de mer initierade i ämnet nyttjar.
Jag markerar min okunskap och visar min respekt för de mer kunniga med att använda populärvarianten av benämningen.
Alla som känner mig väl skulle kikna av skratt om jag börjar använda mig av vetenskapliga begrepp avseende sjukvård.
Jag blundar och tittar bort vid blodprovstagning, har sytt ihop ett sår i tummen på egen hand för att jag var för vettskrämd för att åka till sjukhuset. En gång har jag dock besökt akuten för egen räkning. Jag svalde en geting som stack mig i halsen varpå jag körde själv till akuten för att slippa åka ambulans. det var ingen bra idé. Det blev täppt i halsen 200 meter från akutingången vilket gjorde det väldigt svårt att prata - tur att jag pekar bra och lyckades förklara mitt ärende någorlunda ändå.

På grund av pågående epidemi är i alla fall jag inne i en period av sänkt tempo i min tillvaro. För första gången på länge hinner jag begrunda, analysera och tänka till i största allmänhet.
Jag läser tidningar, kollar nyheter och har TV,n påslagen under arbetsdagen och händelser från hela världen strömmar in till mig på ett sätt som jag inte tagit mig tid till att öppna portarna för innan.
Med det sänkta tempot hinner jag ta mig tid att prata med människor, skoja,  fråga.
Jag hinner även tänkta till en del på hur det kommer kännas igen då det blir en återstart av samhället.
En hel del av de rutiner jag lärt mig under de sista 8 veckorna är att det tar en väldigt tid att åka på möten där tiden istället kan användas mer effektivt via digitala möten. Självklart har vi ett behov av att socialisera men socialiserandet kan kanske ske vid väl valda tillfällen och inte under vid kaffeautomaten eller kallprat under möten. Inte heller behöver vi köra 3 timmar för ett möte där dagordning följs bättre och nyttan av mötet blir större om det genomförs digitalt.

Att bära med sig dessa erfarenheter kommer inte ske utan svårighet. Vi människor strävar oftast mot att fylla vår dag och att uppnå resultat. Jag själv är oerhört duktig på att trycka in så mycket jag kan i kalendern men börjar inse vad det är för aktiviteter som jag skall börja trycka ut ur kalendern.

Då hjärnan får luft uppstår inte bara förmågan att använda den till analys och funderingar utan även för planering inför framtiden. Det uppstår tankar på aktiviteter för att fylla de luckor som uppstår då man inte tillbringar massa tid i bil eller i flygplan.
En klok människa i min närhet kom med den goda idén häromdagen att delge mig sina tankar om min kompetens. Detta på grund av att jag visade ett FB inlägg från en kollega som utbildat sig till PT (Personlig tränare).
Nu kommer det roliga, en kollega har utbildat sig till PT och det föranleder att min nära vän utbrister: "Anders! Du borde utbilda dig till sommelier!!".
Av det inspelet kan jag dra slutsatsen att mina kollegor tränar - jag dricker vin.....
Tja alla är vi bra på något och nu har jag hittat en kurs där jag kan utbilda mig till certifierad sommelier online!
Då ekorrhjulen snurrar långsammare så kommer de goda idéerna. Vi får ta vara på den här tiden då samhället stannat av lite för att staka ut kompassen inför framtiden.
Nu är det läggdags!

Sportslig kamp på lika villkor i Coronatider?

Det var ett ödets nyck att det var just detta år jag skulle göra entré i elitfotbollen genom att bli styrelseledamot i https://www.svenskalag.se/vittsjogik.
En säsong då kampen om resurser kommer vara lika tuff som kampen på planen (nästan).  Jag har genom de styrelsemöten och övriga kontakter scannat av så jag kan se under vilka villkor idrotten på den nivån lever.
Som grädde på moset kommer man att spela för tomma läktare under första halvan av säsongen - minst.
Därtill resor i vårt avlånga land där flyget slutat lyfta och tågen går glest innebärandes långa bussresor med tillhörande övernattningar.
Jag är ännu inte härdad nog till att kunna andas lugnt även i ett scenario då idrotten verkar under ordinära premisser. Än mindre härdad är jag till att kunna hålla oron borta i dessa tider.
Under många år har jag verkat i en bransch där vi arbetat hårt för att ändra attityderna till mångfald i branschen. Vi vill rekrytera män och kvinnor och alla skall känna sig välkomna.
Nu återstår att se om idrotten kommer hanteras jämställt i detta nu. Kommer damklubbar och herrklubbar att likabehandlas avseende stöd och kommer sponsringen att på något vis fördelas rättvist. Coronaepidemin och dess verkningar kommer ge oss en bild om hur vi ser på fördelningen av resurser mellan dam- och herridrott. Spelarlönerna är högre i herrallsvenskan än i damallsvenskan råder ingen tvekan om och att det är högre publiksnitt i herrallsvenskan är ett faktum så det kanske finns någon gudomlig rättvisa i detta som sker nu. Höga lönekostnader och spel utan publik innebär större förluster än vid lägre kostnader för spelare och funktionärer. Det viktiga nu är att det är idrotten som värderas och inte könstillhörighet. Högre spelarlöner i herrlag speglar synen på dam, resp. herridrott samtidigt som man utövar samma sport.
Idrottsföreningarna gör att viktigt arbete för en vettig fritid för ungdomar. En fritid där ungdomar kanske skulle hemfalla åt mindre uppbyggliga sysselsättningar om inte idrottsföreningarna hade ungdomsverksamhet. Min gamla farfar skulle ha förfasat sig om ungdomarna ägnat sig åt körsång, litteratur eller makramé istället för att försöka få in bollen mellan pinnarna. Nu skämtar jag lite men ni fattar.
Många föreningar kämpar för sin existens i detta nu. NU står vi vid en skiljeväg - värderar vi sport eller kön. Välj rätt och värdera sporten utan att färgas av synen på herr- eller damlag.
FB Tips:  https://www.facebook.com/Fotbollshornan/

 

Sluta inte stötta, sluta inte sponsra men se idrotten och förblindas inte av benämningen dam eller herr.

Följ gärna Vittsjös äventyr i damallsvenskan genom:

Twitter: @vittsjotjejer   

Facebook: https://www.facebook.com/vittsjotjejer/

Instagram: https://instagram.com/vittsjodam