Byggboomen i Östra Skåne fortsätter!

Nu är så vår byggprognos offentlig och vi kan se att den omtalade byggboomen i Östra Skåne fortsätter under 2018. Byggvolumen ligger runt 5,4 miljarder varav ca 2,2 miljarder är bostadsinvesteringar. Bostadsinvesteringarna ökar med 3 % från 2017-2018.
Kristianstad står för 60% av bygginvestreingarna i det område prognosen avser. BI område Kristianstad (BI=Sveriges Byggindustrier).

BI område Kristianstad omfattar Perstorp, Osby, Östra Göinge, Hässleholm, Kristianstad och Bromölla kommuner.

Se länk för mer info: https://prognos.sverigesbyggindustrier.se/

Byggkostnader är även det ett kärt ämne. Läs gärna vårt replikerande i frågan genom dagens debattartikel i Kristianstadsbladet.

http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/enklare-byggregler-kan-sanka-kostnaderna/

Håller byggboomen i Östra Skåne i sig 2018?

På onsdag vet vi, då släpper vi, Sveriges Byggindustrier, vår prognos 2-2017 över byggandet i Sverige.

Vi kommer även att kunna följa byggkonjunkturen lokalt i lokala prognoser och se hur mycket som byggs och var volymen ligger. Håller bostadsbyggandet i sig? Ökar eller minskar de offentliga investeringarna? Svaret kommer under veckan. Spännande eller hur?

Vi kan nu varje dag läsa olika farhågor om att bostadsbyggandet förväntas sjunka och att bostadspriserna sjunker. Det är klart ökat utbud av bostäder leder till att de snabbt stigande priserna på bostäder i storstäderna (Stockholm) påverkas och prisökningen avtar. Glöm då inte borta att de lokala marknaderna avseende bostäder kan variera mycket i förhållande till varann beroende på ortens befolkningsstruktur, infrastruktur och attraktivitet i övrigt.

Jag kommer att kommentera de lokala siffrorna här samt eventuellt i lokal media.

Förhoppningsvis kommer bostads- och infrastrukturfrågorna att blomma upp som viktiga valfrågor. Detta tillsammans med företagandets villkor lokalt och nationellt. Hur som haver är det företag som bygger de bostäder vi bor i och det är den lön - det värde - företagen skapar som gör det möjligt för oss att hyra eller köpa våra bostäder.

Over and out nu "kvällar" jag.

Höstmys, firande av 240 års jubileum och start för bloggande.

Första måndagen i oktober och höstmyset gör entré i det Fredrikssonska hemmet. Då Rudskoga Kyrka i Värmland fyller 240 år idag gratulerar jag med att tända byns souvenir "Rudskogastaken". Förlagan hittades av en fiskare som fick den i sitt nät i sjön Skagern vid vars strand socknen Rudskoga är belägen. 

Visst, jag är skåning numera, men som boendes i Östra Skåne och med rötterna i Värmland har man privilegiet att fritt röra sig mellan två fantastiska platser. Såväl med fysiska som inre resor. 

I Rudskoga kyrka har många generationer släktingar döpts, firat skolavslutning, konfirmerats, gift sig och hmm ja - kompletterat samlingen av aktiviteter där med att bäras ut med fötterna först "in a wooden box". 

Själv är jag där , under vilda protester, döpt, lite mindre ofrivilligt konfirmerad, och helt frivilligt gift. 

Oavsett om man tror eller ej så kan man ju spekulera lite (själv är jag tålmodigt avvaktande och inväntar fakta). Min salig morbror Kjell - en av de roligaste människor som jag mött - var övertygad att Värmlänningens roll, om det fanns ett liv efter detta, var att sortera vem som skall upp och vem som skall ned... . 

Tar då för givet att det börjar bli ganska livat "däruppe". Då Gösta Ekman, Hasse Alfredsson och "Loffe" med säkerhet finns på plats om det finns något "uppe" då man loggar ut. 

I höstmyset fås distans till de stormar som finns där ute i tillvaron, kraft inhämtas och skallen selekterar intryck och avtryck. 

Efter att under den senaste halvtimmen haft några "nära sömnen upplevelser" kommer jag hälsa på John Blund under devisen "sluta jogga, börja blogga". (Släcker ljusen innan jag lägger mig såklart!)

IF Metall och "märket" - en framgångssaga som är hotad

"Märket" som är den lönehöjning uttryckt i procent som ekonomin beräknas tåla sätts i dagens modell av den gentemot utlandet konkurrensutsatta industrin. De pengar som kommer in i landet ger utrymme för den inhemska industrin som inte är konkurrensutsatt mot utlandet. Enkelt uttryckt - hur mycket ökad lönekostnad tål företagen innan vår konkurrenskraft gentemot utlandet försvagas.

Grovt förenklad kan den framgångsrika modellen för de årliga lönehöjningarna sammanfattas i stycket ovan.

Modellen är nu hotad av fackförbund som företräder anställda i inhemsk industri och därmed är hela tanken om att skydda vår exportsindustris konkurrenskraft hotad.

Jag hade i höstas förmånen tar delta i en debatt om kollektivavtalens vara eller icke vara tillsammans med Göran Jonsson, f.d. ordförande i fackförbundet Metall. Läs denne kloke mans krönika i bifogad länk.

http://arbetsmarknadsnytt.se/kronika/if-metall-visar-vagen-mot-framtiden/

Svenska Målareförbundet riskerar dra ett penseldrag över "Svenska Modellen"

Kollektivavtalsförhandlingarna inom måleribranschen har strandat och på måndag sätter några hundra målare locket på färgburken och börjar strejka.

Efter snart 18 år i denna värld blir man alltid lika förundrad att vuxna människor fullständigt ignorerar företagens väl och ve så fort facken knäpper med fingrarna.

Vuxna människor borde inte reagera så när någon vill köra kniven i ryggen på den som ger möjlighet till försörjning. Dock har företagsutslagning aldrig bekymrat betongens män bakom LO-borgens tjocka väggar - den solidariska lönepolitiken måste skörda sina offer - det måste de vanliga dödliga förstå. Den ideologiska överbyggnaden uppe på Norra Bantorget vet alltid bäst - ve den som detta ifrågasätter - då krävs LO lånet in.

Att ombudsmän långt innan varslet lades var ute och sådde oro på arbetsplatserna genom att stolt säga "när det blir strejk kommer minsann denna arbetsplats att tas ut" torde kanske ses som bevis på vad som är det verkliga syftet med strejken: Att visa sin makt. Att visa och hota med sin makt återkommande likt Tengil med sin drake Katla, "gör ni inte som vi vill tar vi Draken (strejken) ur sin grotta och brännmärker er så ni inte glömmer den makt vi har".

Den "Svenska Modellen" där arbetsmarknadens parter tillsammans arbetar fram branschanpassade kollektivavtal och skapar arbetsfred skall vi värna om. Men när proportionaliteten förskjuts och modellen inte längre levererar arbetsfred kanske modellen skall omvärderas. Målarnas senaste (pensel) drag att varsla om strejk ger luft åt dem som ifrågasätter modellen och ett klumpigt penseldrag kan få oanade konsekvenser för modellens framtid.

Modernt kollektivavtal i byggbranschen - en ouppnåelig dröm eller realitet inom kort?

Jag somnade till i soffan och reste mig alldeles nyss yrvaket i soffan, gäspade och öppnade ögonen motvilligt då jag hade haft en helt fantastisk dröm. Det blixtrade på hemsidor, twitter, facebook och på min mail. Vad hade då hänt! Jo! Kollektivavtalet inom byggbranschen var klart! Och inte bara klart - det var även helt nytt, enkelt, flexibelt och anpassat till en modern byggbransch i en flexibel omvärld.

Ackorden var borta som tvång, månadslön var införd och de kluriga tolkningarna om resor och traktamenten var synnerligen förändrade. Borta var de komplicerade lönereglerna som hindrar branschens utveckling. "Det skall vara lätt att göra rätt" stod det på första sidan och företag strömmade till och ville teckna avtalet då de insåg vilken fördel det innebar att ha detta fantastiska kollektivavtal i ryggen då lösningar med anställda diskuterades. Ett kollektivavtal som lockar och inte skrämmer.

Jag blev snabbt klarvaken då jag insåg att det bara varit en dröm. Ännu får företagen kämpa med de otroligt komplicerade reglerna vars fördel för de företag som tecknar detta avtal får kan diskuteras. Företag med 2-3 anställda som får lägga ned mer tid på att tolka regler som berör relationer till de anställda i stället för att koncentrera sig på att få in jobb till de samma. Ett avtal som ger mer jobb och makt till fack och ombudsmän än hjälp till företagen och tillsynes sår mer split mellan arbetsgivare och arbetstagare än gynnar goda medarbetarrelationer.

Jag somnar om igen och hoppas att den dröm jag hade ikväll är en realitet vid samma tid imorgon.

Den utomståendes betraktelse av årets 1:a maj

Jag har en gammal vana - eller ovana - kanske en del skulle kalla den, och den innebär att jag alltid jobbar några timmar första maj. Att hylla arbetet med att vara ledig är lite dubbelbottnat för mig. De timmar jag sitter på kontoret brukar av en slump sammanfalla med den stund på dagen det stora 1:a majtåget lämnar tivoliparken och rör sig in mot centrum.

Då jag har kontoret alldeles på den gata tåget passerar slår jag upp ett fönster i konferensrummet och lutar mig ut. Jag känner igen en del i tåget och de vinkar glatt åt mig vilket får mig att lika glatt vinka tillbaka. Idag fick jag till och med erbjudande att sjunga med men frågan dog ut då jag frågade vad de ville jag skulle sjunga. Det räcker med att jag envisas med att jobba några timmar - min totala avsaknad av sångröst skulle förödmjuka "internationalen" och "arbetets söner" på ett högst olämpligt vis. Åtminstone det socialdemokratiska första majtåget har all min respekt och skall inte raljeras med.

Dock kan jag inte låta bli att se omvärldens utveckling sammanfattas i det ganska korta tåg jag idag såg. Av deltagarnas åldrar att döma är framtiden tryggad för första majtågen då många 5-10 åringar idag tar ställning tidigt i politiken och går med. Att S även skall flirta med de äldre är uppenbart om det skall fiskas röster till valet 2018 - rullatorerna var många. En stor andel av deltagarna utgjordes av gymnasieungdomar med diverse suspekta slagord och faktiskt, tyckte jag, en minoritet av de klassiska grupperna: Människor i arbetsför ålder med de fackligt aktiva spetsen.

Om de förstnämnda grupperna, barn, skolungdomar samt pensionärer inte deltog skulle tåget ta slut snabbt bakom de ca 20 fackliga fanorna bakom de höga potentaterna i partiet.

Jag blev kaffesugen vid 14 tiden och gick då till Galleria Boulevard för att stilla mitt behov. Väl på väg in i entrén körde jag näsan i väldigt röda fanor av gammelkommunistiskt ursprung som med Kommunistiska Partiet med sitt ungdomsförbund Revolutionär Kommunistisk Ungdom i spetsen
tydligt visar att man gör gemensam sak med sina partibröder i länder som är allt annat än demokratiska.

Icke att förglömma de skrämmande bilderna från Falun där Nordiska Motståndsrörelsen demonstrerade med skjöldar och bister min.

Slutsatsen av dagens betraktelser är att S måste se upp så att man inte förlorar sin "hemliga urkraft"  - 1:a maj - till extrema krafter på både vänster och högersidan.

Det skall bli spännande att se om man inom S har självinsikt nog att se sin politik som orsak till skapande av insiders och outsiders på arbets- och bostadsmarknaden vilket skapar utanförskap och grogrund för olika former av extremism.

Så länge man håller LO i ena handen och V i andra kan vi i alla fall ana vilken utmaning det skulle vara att bryta sig ur den inslagna vägen OM självinsikten skulle finnas.